Everything about you -Del 22
Previous:
När vi klev ur hissen och började gå mot restaurangen insåg jag att ryktet hade spridit sig. Utanför hotellets grindar stod hundratals människor med kameror och ropade för att få vår uppmärksamhet. Bilderna smattrade av hela tiden och Niall kom gående ut från restaurangen för tat fösa oss bort från kamerornas räckhåll.
-Haha, vad ni såg förskräckta ut då! sa Niall och tog en stor tugga av sitt kycklingben som han höll i handen.
-Ehum, ja det var et tag sen jag såg någon paparzzi, sa jag och flinad åt Niall.
-Du skulle ju inte börja äta utan oss! sa Harry högt och slog lekfullt till Niall på axeln.
-Sorry guys men jag kunde inte hålla mig! Jag menar känner ni doften, mums!! sa Niall och viftade med kycklingbenet. Harry gapskrattade och jag flinade stort.
-Kommer ni killar? Alla väntar på er! sa Harry's mamma och vinkade in oss i restaurangen.
-Jadå, vi kommer ropade Niall tillbaka med munnen full av kyckling.
Cesa's perspektiv:
Middagen var väldigt fin och jag var oerhört glad över att få träffa mina föräldrar igen. Tårarna hade runnit hela kvällen men nu kände jag att jag äntligen kunde slappna av. Det återstod bara en sak för att göra mig lycklig just nu..Mimmi. Vi hade övertalat våra föräldrar att få åka till sjukhuset och hälsa på Mimmi som tydligen hade vaknat..
-Okej, var tysta nu, hon kanske vilar! sa Liam och kollade först på Zayn och sedan på mig, antagligen för att vi var så uppspelta och ville bara få träffa henne så snabbt som möjligt. Jag suckade och blinkade till Liam samtidigt som jag tog Nialls hand och drog med han snabbare mot dörr nummer 8, där Mimmi skulle vara. Väl framme vid dörren ställde jag mig på tå och kikade in genom det runda fönstret in till rum nummer åtta. Zayn pushade på bakifrån och var minst lika ivrig som jag var över att få träffa Mimmi igen. Jag tog ett djupt andetag och tröck ner handtaget till dörren. Och där låg hon, blek och ruffsigt hår men med ett stort leende på sina läppar.
-Mimmi! fick jag fram och rusade mot henne.
-Åh, hej Cesa, Zayn och oj är ni alla med? sa Mimmi förvånat när de andra killarna också kom in genom dörren.
-Hej Mimmi, hur mår du? frågade Louis och ställde sig vid sidan av sängen.
-Ehum, jao, bättre nu. Jag kommer inte riktigt ihåg så mycket..mumlade hon i mitt hår när jag kramade henne hårt.
-Försiktigt Cesa! sa Zayn retfullt och han log stort mot Mimmi.
-Hihi, jag är så glad att du mår bra! sa jag och släppte försiktigt Mimmi ur min kram för att göra plats åt Zayn som blev allt mer otålig.
-Hey älskling, viskade Zayn och böjde sig långsamt fram och satte försiktigt handen om Mimmis nacke samtidigt som han kysste henne mjukt.
-Uuuuh! It's getting hot in here! utropade Louis och drog i tröjan som för att svalka sig. Jag började gapskratta och Niall skrattade så att sköterskorna vände sig om och kollade frågande på oss.
-Hey Zayn, jag har saknat dig sötnos! sa Mimmi och blev röd om kinderna av all uppmärksamhet. Jag såg hur glad Mimmi var över att få se Zayn och Zayns ögon lös av glädje. Han kunde inte slita blicken från Mimmi som blygt kollade tillbaka på Zayn.
Niall's perspektiv:
Nu stod vi alla här, runt Mimmis sjukhussäng och pratade ivrigt om allt som hänt under resan. Hur rädda vi hade varit precis efter flygkraschen, hur vi byggde upp lägret, tände vår första eld, hur Mimmi plötsligt föll ihop och hur vi sedan blev räddade. Jag tänkte tillbaka på allt som hade hänt och insåg att det var värt kraschen, det var värt all oro, det var värt allt. För genom den här rresan hade vi alla kommit närmre varandra, vi hade bundit band som vi annars aldrig skulle gjort. Jag kollade upp på Cesa och tröck till hennes hand för att få hennes uppmärksamhet. Hon vred huvudet mot mig och mötte min blick och förstod genast vad jag ville. Vi smög försiktigt ut från rummet och ställde oss vid dörröppningen i den ödsliga korridoren. Jag tog båda Cesas händer i mina och log.
-Du är bäst älskling, sa jag och kände hur det pirrade till i magen.
-Du är Niall, jag älskar dig! Och jag är så otroligt glad för att vi är hemma, för att Mimmi och Zayn hittade varandra, för att jag fick er killar som mina allra bästa vänner och såklart för att det blev du och jag Niall. Du betyder allt, sa hon jag kände hur äkta hon var. Hon sa det som om hon verkligen menade det. Det var verkligen vi två, föralltid.
-Jag älskar dig mest sötnos! sa jag och kollade först henne i ögonen och sedan in till rummet där de andra var. Liam stod och pratade med Harry om något som verkade vara vääldigt roligt, Louis stod vänd mot fönstret och pratade med Eleanor med ett stort leende på sina läppar, Zayn hade satt sig vid sängkanten brevid Mimmi och de pratade tyst med varandra samtidigt som de smekte varandras händer. Plötsligt vände sig Harry mot oss och log stort samtidigt som han formade ett hjärta av sina händer och visade de till oss. Jag log stort och vände mig tillbaka till Cesa som också sett Harrys hjärta. Hon verkade överlycklig och log stort. Hon böjde sig långsamt mot mig ochjag mot henne. När hennes läppar trycktes mot mina rös jag, av lycka såklart. Jag älskade den här tjejen så mycket. Det skulle alltid vara hon och jag, alltid.
Sluuuuut! :) Sådärja, då var den här novellen slut då! Men oroa er inte, jag kommer börja på den nya så snabbt som möjligt, så kommentera på bra nu! Jag vill veta allt vad ni tycker; var slutet bra? vad kunde jag gjort bättre? vad var bäst? Skriv allt som ploppar upp i era huvuden, hihi! :) Kramar!:D
Everything about you -Del 21
Previous:
-Kom lite killar.. Vi ställde oss alla runt eldstaden och väntade. Stämmningen var glad men ändå ledsen på något sätt.
-Så hörrni, vi ska tydligen hem, började Louis och kollade upp på oss.
-Vi ska tydligen det jo, svarade Liam och log stort. Vi kollade upp på varandra under tystnad.
-Det känns lite konstigt att åka hem ändå. Det här lägret har ju ändå varit vårt hem nu ett bra tag, sa Niall.
-Jag håller med. Vi har ändå så många minnen härifrån, och det var ju här vi lärde känna dig och Mimmi, sa Harry knuffade till mig lite lätt. Jag log mot honom och tänkte för mig själv att jag verkligen var glad att vi två var vänner.
-Men var inte ledsna nu, sa Liam.
.Ja, tänk på allt där hemma! Familjen, vänner, hamburgar, pizza, cola, en säng, tv, twitter, alla fans, musik.. rabblade Louis upp.
-Och Nandos! utropade Niall glatt. Vi skrattade och Louis kramade snabbt om Niall som bara log stort.
-Så vad säger ni? Ska vi åka hem? frågade Zayn och log snett mot oss andra.
-Hm, vi åker hem, tillsammans, konstaterade jag och vi alla rusade skrattande mot helikoptern som äntligen skulle ta oss hem.
Cesa's perspektiv:
Helikoptern började sjunka mot marken. Vi hade mellanlandat en gång och tankat någonstans i Usa, men nu var vi äntligen snart hemma. Läkarna hade sagt att Mimmi skulle bli bra men hon var fortfarande medvetslös. Trött lutade jag huvudet mot Nialls axel och kollade försiktigt upp på honom. Han kysste mig mjukt på pannan och viskade sedan 'välkommen hem sötnos'.
När jag klev ur helikoptern hand i hand med Niall regnade det som aldrig förr. En svart Range Rover väntade på oss och jag öppnade häpet dörren. Bilen startade och körde oss till flygplatsen som var alldeles tom. Flera säkerhetsvakter gick ändå både bakom och framför oss då vi gick genom den ödsliga delen av flygplatsen. Jag kollade bak på Louis som gick brevid både Harry och Zayn. Han kollade försiktigt upp på mig och såg väldigt trött ut. Jag vände blicken till Liam som gick vid sidan om mig, också han såg väldigt sliten ut. Ser jag också ut sådär? tänkte jag förmig själv och drog nervöst i håret.
Niall's perspektiv:
Tillslut gick vi alla in i ett rent snyggt rum med en stor mörkgråsoffa mitt inne i rummet.
-Sätt er ner är ni snälla, sa en av männen i kostym. Jag kunde inte låta bli att känna att det här kändes fel. Jag var så smutsig och det kändes ovant att sitta i den så mjuka soffan, som om jag vore från någon annan värld typ.
-Jag förstår att ni måste vara livrädda och väldigt trötta, sa mannen som satte sig ner vid det mörka stora skrivbordet.
-Mmh, varför tog det sån tid innan ni kom? frågade Zayn upprört. Mannen kollade förvånat upp på Zayn som förresten såg så malplacerad ut i det här rummet som jag kände mig. Han hade skitiga kläder, håret stod åt alla håll och han var helt orakad.
-Uhm, jag kan försäkra er att vi gjort allt vi kunnat för att hitta er men det var svårt, sa mannen snabbt och såg ursäktande på oss. Zayn bara suckade till svar. Plötsligt hörde jag en röst jag kände igen från korridoren, 'var är dom? var är min Niall' frågade rösten förtvivlat. Jag ryste till i hela kroppen och rusade snabbt förbi alla männen i kostym som av någon anledning stod och vaktade oss. När jag kommit ut ur rummet efter att jag nästan blivit stoppad av flera säkerhetsvakter, såg jag henne, min mamma.
Harry's perspektiv:
Jag grät hela tiden på flygplatsen. Jag hade träffat min mamma och pappa . Vi alla grät.
När saker hade lugnat sig lite kom vi överens om att vi alla skulle stanna på hotell över natten. Ingen av oss orkade resa flera timmar med bil nu och allt jag ville var att få vara med mina föräldrar och dessutom ville jag inte lämna killarna eller Cesa eller Mimmi som blivit inlagd på ett sjukhus i närheten.
Jag kände mig tjock i halsen men gråten hade lugnat sig för oss alla och vi bestämde oss för att fixa oss inför middagen. Cesa's mamma hade kommit med ideen om att vi alla skulle äta middag tillsammans så att föräldrarna skulle få lära känna varandra lite bättre. Fast då syftade hon antagligen på att hon skulle få lära känna och de andra killarnas familjer lite bättre.
-Så Harry, kan vi åka och duscha till ditt rum. Vårt var tydligen inte klart ännu, sa Louis och viftade med min rumsnyckel.
-Jadå, men vi skyndar oss, sa jag och började gå mot rummet.
Louis's perspektiv:
-Tycker inte du att det är konstigt att ingen media har fått reda på att vi är tillbaka? frågade jag och satte vax i håret.
-Hm, nja, lite kankse. Men jag hörde att någon sa att de lyckats hålla det hemligt för media, sa Harry från duschen.
-Aa, du har nog rätt, dom har gjort ett väldigt bra jobb iallafall, konstaterade jag.
När vi klev ur hissen och började gå mot restaurangen insåg jag att ryktet hade spridit sig. Utanför hotellets grindar stod hundratals människor med kameror och ropade för att få vår uppmärksamhet. Bilderna smattrade av hela tiden och Niall kom gående ut från restaurangen för tat fösa oss bort från kamerornas räckhåll.
-Haha, vad ni såg förskräckta ut då! sa Niall och tog en stor tugga av sitt kycklingben som han höll i handen.
-Ehum, ja det var et tag sen jag såg någon paparzzi, sa jag och flinad åt Niall.
-Du skulle ju inte börja äta utan oss! sa Harry högt och slog lekfullt till Niall på axeln.
-Sorry guys men jag kunde inte hålla mig! Jag menar känner ni doften, mums!! sa Niall och viftade med kycklingbenet. Harry gapskrattade och jag flinade stort.
-Kommer ni killar? Alla väntar på er! sa Harry's mamma och vinkade in oss i restaurangen.
-Jadå, vi kommer ropade Niall tillbaka med munnen full av kyckling.
Förlåt för usel uppdatering! :( Har verkligen inte haft tid, men nu är jag på banan igen! Tack för era kommentarer, nu vet jag lite vad som kommer hända. Kommentera del 21 nu också! Det kanske inte blev det roligaste kapitlet jag skrivit men det får duga! Kram! :)
Everything about you -Del 20
Previous:
-Vi är såå bäst! skrattade Harry och gjorde highfive. Jag kramade snabbt om honom och vände mig sedan om när jag ficck syn på Niall som kom springandes på stranden.
-Niaaaall! ropade jag och hoppade upp i famnen på honom.
-Ceeesa! Du kom hem, jag trodde att ni gått vilse eller något, sa han och lade händerna under min rumpa för att hålla mig uppe i famnen. Jag lutade huvudet mot hans axel och viskade i hans öra:
-Jag har saknat dig så otroligt mycket! Han släppte ner mig framför honom och lade handen om min nacke.
-Jag har saknat dig massor! sa han och böjde sig sedan fram för att kyssa mig. I det ögonblicket visste jag vad som hade förändrats. Jag var inte alls attraherad till Harry längre. Efter att ha lärt känna honom bättre har jag förstått att han aldrig var mer än en vän för mig. Och just nu är han en av mina bästa vänner. Det är Niall jag älskar och alltid har älskat. Och bara för att bekräfta det viskade Niall plötsligt:
-Jag älskar dig sötnos.
-Jag älskar dig också Niall! Mer än någonting annat, viskade jag tillbaka och log stort.
Harry's perspektiv:
Jag kände ett stygn av smärta när jag såg hur lycklig Cesa var i Niall's famn. Istället för att stå och kolla på när de stod och höll om varandra och såg oerhört lyckliga ut gick jag till de andra i lägret. Liam, Louis och Zayns ansikte lyste upp i tre glada leenden och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Det slog mig att jag hade faktiskt saknat killarna, även fast vi bara varit borta ett dygn. Men något var fel, någon saknades. Var höll Mimmi hus? Jag satte mig ner vid eldstaden och då såg jag Mimmi. Hon låg kusligt stilla bakom Zayn och Liam som följde min blick och deras just så glada ansikten lyste av skräck och förtvivlan.
-Vad har hänt med Mimmi? frågade jag snabbt.
-Ehm, hon fick något sorts anfall när ni var borta och ända sedan dess har hon varit så gott som medvetslös. Hon bara sover hela tiden, förut hade hon feber också men vi tror att den har sjunkit lite, sa Liam stelt.
-Oj då, är det verkligen så allvarligt? frågade jag och förstod att Cesa skulle flippa ur när hon fick reda på detta.
Louis nickade till svar och Zayn såg ut att ha nära till gråten.
-Hey Zayn, oroa dig inte, hon blir sakata men säkert bättre. Allt kommer bli bra, lovade Liam och puttade försiktigt till Zayn. Utan ett ord reste han sig och började gå ut mot stranden där han sedan satte sig ner och blickade ut mot horisonten.
-Var är hon? Var är Mimmi? kom Cesa ropandes uppför stranden. Ingen hann riktigt svara innan hon föll ner på knä brevid Mimmi.
-Oj gud Mimmi, snälla gulle vännen vakna! bad Cesa desperat. Men ingenting hände, Mimmi låg lika stilla som vanligt med likblek hy och svettdroppar på pannan. Niall skyndade fram och försökte lugna ner Cesa som nu börjat gråta hysteriskt. Jag kollade runt på de andras ansikten och de såg lika förtvivlade ut som jag antog att jag gjorde just då. Jag ångrade direkt att jag kom tillbaka till lägret. Jag skulle ha stannat i djungeln med Cesa, vi skulle inte behövt se det här. Medans jag började grubbla om mina egna beskymmer hörde jag ett surrande, dovt ljud långt bortifrån. Jag vände blicken mot himlen och då såg jag den. Helikoptern.
Louis's perspektiv:
Jag mötte Harrys förvånade blick som sedan lyste upp i ett stort leende.
-Vi blir räddade! skrek Harry och sprang ut på stranden. Inte långt efter var jag, Niall och Liam.
Vi skrek och viftade med händerna som galningar, som om våra liv hängde på det, vilket det faktiskt gjorde. Helikoptern närmade sig snabbt och plötsligt var den ovanför oss. Vinddraget var hårt och jag förstod att vi måste backa för att ge rum åt den att landa. Jag började backa samtidigt som jag drog med Liam och Harry bakåt.
-Vi måste bakcka, mimade jag eftersom man knappt hörde något annat än helikoptern. Harry verkade förstå och backade bakåt. Plötsligt kom Zayn sprinangde längs stranden och slöt upp precis bakom oss. De närmaste minuterna kunde jag inte riktigt förstå vad som pågick, det gick så snabbt. Som om det skulle varit på snabbspolning på filmerna vi brukade se hemma.
Cesa's perspektiv:
Helikoptern landade smidigt och ut kom två män i uniform. De pratade engelska och bad oss hämta våra grejer. Den ena killen som tydligen var läkare gick fram till Mimmi och började undersöka henne. Zayn berättade snabbt vad som händ och såg nervöst på medan läkaren gjorde olika slags test på Mimmi som fortfarande låg helt stilla.
-Jag kan inte fatta att vi får åka hem, sa Niall och kramade om mig bakifrån.
-Nej, inte jag heller. Det känns bara så overkligt, sa jag fortfarande med gråten i halsen. Jag vägrade lämna Mimmi nu. Långsamt vände jag mig om och ställde mig på tå för att kyssa Niall. Den var inte lika passionerad som den för några minuter sedan men det gjorde inget. Huvudsaken var att vi fick åka hem, han och jag, killarna och Mimmi. Männen lyfte upp Mimmi på en bår och bar in henne i helikopern. Liam och Harry hade snabbt plockat ihop alla våra grejer och var påväg in med dem i planet när Louis ropade:
-Kom lite killar.. Vi ställde oss alla runt eldstaden och väntade. Stämmningen var glad men ändå ledsen på något sätt.
-Så hörrni, vi ska tydligen hem, började Louis och kollade upp på oss.
-Vi ska tydligen det jo, svarade Liam och log stort. Vi kollade upp på varandra under tystnad.
-Det känns lite konstigt att åka hem ändå. Det här lägret har ju ändå varit vårt hem nu ett bra tag, sa Niall.
-Jag håller med. Vi har ändå så många minnen härifrån, och det var ju här vi lärde känna dig och Mimmi, sa Harry knuffade till mig lite lätt. Jag log mot honom och tänkte för mig själv att jag verkligen var glad att vi två var vänner.
-Men var inte ledsna nu, sa Liam.
.Ja, tänk på allt där hemma! Familjen, vänner, hamburgar, pizza, cola, en säng, tv, twitter, alla fans, musik.. rabblade Louis upp.
-Och Nandos! utropade Niall glatt. Vi skrattade och Louis kramade snabbt om Niall som bara log stort.
-Så vad säger ni? Ska vi åka hem? frågade Zayn och log snett mot oss andra.
-Hm, vi åker hem, tillsammans, konstaterade jag och vi alla rusade skrattande mot helikoptern som äntligen skulle ta oss hem.
Oj, vilket långt kapitel det blev tillslut! Och tack för era fina kommentarer, ni är verkligen bäst!♥ Jag fick någon kommentar ang. uppdatering och jag uppdaterar så ofta jag kan, oftast mer på helgerna eftersom jag har väldigt mycket i skolan nu. Men tack ändå för att ni följer mig, fastän jag inte uppdaterat på någon dag, det uppskattar jag! Kram! :)
Everything about you -Del 19
Previous:
-Men detta slår aldrig dig Cesa. Du är vackrast, sa han och kollade mig djupt in i ögonen.
-Harry.. sa jag eftersom jag inte visste vad jag skulle säga.
-Det är sant.. Enda sedan jag haft den där drömmen har jag insett att jag aldrig nånsin vill lämna dig.. Jag vet att det är svårt för dig när du har Niall. Och Niall är också min vän. Men jag vill ha dig, Cesa. Jag kan tillochmed säga upp min vänskap med Niall för dig. Du betyder så mycket för mig, du måste förstå det, sa Harry och hans blick brände i mig.
-..men det sista jag vill är att komma imellan dig och Niall. Ni är som bröder för varandra, jag skulle aldrig kunna förstöra något sådant, aldrig någonsin, sa jag bestämt.
-Du förstör ingenting. Du är bara falsk mot Niall om du är med honom fast du inte gillar honom på det sättet, sa Harry snabbt och flyttade sig närmre.
-Men Harry nej..nej, började jag. Men det var försent, Harrys läppar var en engång tryckta mot mina.
Cesa's perspektiv:
-Uhm, Harry, nej, kved jag fram och backade snabbt bakåt. Jag kände att gråten var nära, men jag ville inte visa mig svag inför Harry. Vilket var en skillnad mellan just Niall och Harry. Med Niall vågade jag gråta. Han förstod.
-Förlåt, sa Harry skamset och tittade ner i marken.
-Jag känner inte så för dig Harry. Jag gillar dig, visst okej det kan jag erkänna men det är jag och Niall. Jag hör hemma hos Niall, sa jag osäkert. Men den här gången tänkte jag inte springa iväg. Jag måste verkligen göra klart för Harry att det inte kommer bli något mellan oss..
-Förlåt, sa Harry igen. Jag kan bara inte behärska mig när jag är runt dig. Jag får lixom en känsla av att du vill ha mig också..
Jag kollade förvånat upp på honom och mötte hans blick. Vad menade han? Verkade det faktiskt som om jag ville ha honom? Ja, kanske lite. Jag hade ju lärt känna honom bättre under vår lilla dags vandring här på ön. Han var fortfarande lika snygg, fortfarande lika glad, lika rolig.. Men någonting hade förändrats, dock visste jag inte vad.. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag förblev tyst och vi började bege oss mot lägret.
Zayn's perspektiv:
-Zayn, kom nu! Hjälp till med maten eller något. Du kan inte bara sitta där. Oroa dig inte hon blir nog bra, feberna verkar ju ha gått ner och hon sover hela tiden.. sa Louis glatt.
-Mmh, svarade jag och tröck till Mimmis hand.
-Här, jag kan sitta vid henne nu ett tag så kan du hjälpa Niall och Louis med maten, föreslog Liam och satte sig brevid Mimmi. Jag böjde mig fram och kysste henne lätt på kinden och viskade tyst Snälla bli frisk snart..Älskar dig sötnos. Jag mötte Liams blick när jag reste mig upp och den var fylld av medlidande. Han förstod hur hemskt jag mådde. Känslan av att se den man älskar mest på hela jorden långsamt försvinna var hemsk. Och det fanns inget jag kunde göra.
-Niall, var försiktig med kniven! uppmanade Louis och skrattade. Niall tittade upp förvånat upp men lugnade sig sedan.
-Ojdå, sa han och flinade mot Louis.
-Vad funderar du på som är så distraherande nu då Nialler? sa Louis och sneglade mot Niall samtidigt som han satte fisken över elden för att grillas.
-Ehm, jag tänkte bara på Cesa.. Hon och Harry borde vara hemma snart. Tror du dom har gått vilse eller något? Vi kanske borde gå ut och leta, sa Niall stressat.
-Haha, ta det lugnt bro! Dom kommer nog vilken minut som helst, oroa dig inte! sa Louis och log.
-Zayn det är nog bäst om du tar hand om kniven.. sa Niall och räckte kniven till mig. Jag kollade på honom och skrattade. Han hoppade omkring som en dureacellkanin.
-Ja det är nog bäst så! sa jag och började skära upp frukten medans Niall sprang iväg längs stranden.
Cesa's perspektiv:
Vi hade gått nån timme och jag började nu se havet igen.
-Är vi inte framme snart, jag tror jag känner igen den där palmen, sa jag och pekade på en palm.
-Hahah, du Cesa det finns hur många palmer som helst här, sa Harry och pekade på 'några' exempel.
Vi fortsatte gå och efter bara några minuter kom vi ut på vår strand.
-Yay! Vi hittade hit tillslut! ropade jag och skuttade glatt omkring.
-Vi är såå bäst! skrattade Harry och gjorde highfive. Jag kramade snabbt om honom och vände mig sedan om när jag ficck syn på Niall som kom springandes på stranden.
-Niaaaall! ropade jag och hoppade upp i famnen på honom.
-Ceeesa! Du kom hem, jag trodde att ni gått vilse eller något, sa han och lade händerna under min rumpa för att hålla mig uppe i famnen. Jag lutade huvudet mot hans axel och viskade i hans öra:
-Jag har saknat dig så otroligt mycket! Han släppte ner mig framför honom och lade handen om min nacke.
-Jag har saknat dig massor! sa han och böjde sig sedan fram för att kyssa mig. I det ögonblicket visste jag vad som hade förändrats. Jag var inte alls attraherad till Harry längre. Efter att ha lärt känna honom bättre har jag förstått att han aldrig var mer än en vän för mig. Och just nu är han en av mina bästa vänner. Det är Niall jag älskar och alltid har älskat. Och bara för att bekräfta det viskade Niall plötsligt:
-Jag älskar dig sötnos.
-Jag älskar dig också Niall! Mer än någonting annat, viskade jag tillbaka och log stort.
Del 19! Kommentera massor nu! Det är riktigt roligt att få höra vad ni tycker, både positiv och negativ kritik. Kramar! (:
Everything about you -Del 18
Previous:
-Hon rör ju inte på sig! sa jag med gråten i halsen.
-Men hon andas, sa Liam och blötte en bit av filten som han sedan lade mot hennes panna.
-Det enda vi kan göra nu är att låta henne vila. Vi vet inte vad det var för bär hon hade ätit. Det enda vi kan göra är att hoppas att det inte var några dödliga, sa Louis tyst. När han nämnde ordet dödliga gick en rysning genom hela mig. Inte kunde väll Mimmi dö? Nej det kunde inte hända, tänkte jag. Men innerst inne visste jag nog att det kunde faktiskt hända. Det fanns ingen doktor, inget sjukhus, ingen medicin. Vi hade ingenting som egentligen kunde rädda henne. Vi var fortfarande på den här ön och skulle antagligen aldrig komma härifrån, tänkte jag och sjönk trött ner brevid den medvetslöse Mimmi.
Harry's perspektiv:
När vi packat ihop alla våra grejer började vi gå uppför berget. Det var faktiskt en riktigt fin, tropisk ö som vi hade nödlandat vid. Vattenfallet som forsade ner för berget påminnde mig och flygkraschen. Hur många hade egentligen dött vid den kraschen? Flyget exploderade ju när vi nått land. En rysning for genom mig när jag tänkte på alla människor som nu var döda. Den där lilla söta flickan som högst kunde vart 5 år, som satt bakom mig på planet... Hon var borta, alla var borta..
-Vad tänker du på? frågade Cesa och avbröt mina tankar.
-Flygkraschen.. Och på alla som dog vid den, sa jag tyst och kollade ner i marken.
-Jag tänkte också på den inatt faktiskt.. Det är ju lite svårt att glömma den, sa Cesa tyst.
-Men vi kan ju inte fokusera på det, det var ju inte vårt fel. Och vi lever ju, sa jag i ett försök att låta positiv.
-Du har rätt, kom nu! Vi måste hinna uppför berget och sedan skulle vi ju hem till lägret också! Men jag hinner före dig så skynda nu Harry! sa Cesa och sprang skrattande förbi mig.
-Haha, du kan springa hur mycket du vill, jag kommer ändå fram före dig! ropade jag och började springa.
Niall's perspektiv:
Mimmi låg fortfarande helt utslagen på marken. Hon hade iallafall vaknat ett tag och Zayn hade tvingat i henne lite frukt och vatten. Han kunde verkligen ta hand om andra, tänkte jag och mumlade lite för mig själv. Det berodde säkert på hans syskon, jag hade ju bara en äldre bror. Så jag har ju aldrig lärt mig ta hand om någon på det sättet..
-Får du någon fisk eller? ropade Louis och avbröt mig i mitt dagdrömmande.
-Ehum, nej.. Men snart! Vänta bara! ropade jag och skrattade åt Louis som försökte göra någon oseriös vodo dans för att Mimmi skulle bli frisk.
-Check out my sexy moves, ropade Lou och vickade rumpan hit och dit.
-Haha, Lou! kved jag fram mellan skratten.
-Niall, fokusera på fisken nu! Låt Louis få köra sin vodo dans! ropade Liam som höll på med middagen.
Jag hörde hur magen kurrade till och bestämde mig för att fixa ihop några fiskar. Jag var verkligen utsvulten.. Och jag saknade Nandos, mmh Nados..
-Niall, hur svårt ska det vara? Fokus på fisken! ropade Zayn och skrattade.
-Jaja, ropade jag och kastade ner mitt spjut precis på någon slags platt-fisk.
-Got ya! ropade jag stolt och fortsatte med fisket.
Cesa's perspektiv:
-Yeees! Jag sa ju det, du kan springa hur mycket du vill,-jag vinner ändå! sa Harry och log stort.
-Buhu, jag lät dig vinna ju.. ljög jag och skrattade.
-Sure Cesa! Men du kolla utsikten, sa Harry och pekade ut över havet.
-Wow, sa jag mållöst.
-Mhm, vackert.. sa Harry minst lika mållöst. Vi stod högst uppe på berget omgiven av palmer och massa frukter. Man såg ut över hela havet som var alldeles klart och ljusblått. Plötsligt vände sig Harry om och tog mina händer i sina. Jag kollade försiktigt upp och mötte hans underbara ögon.
-Men detta slår aldrig dig Cesa. Du är vackrast, sa han och kollade mig djupt in i ögonen.
-Harry.. sa jag eftersom jag inte visste vad jag skulle säga.
-Det är sant.. Enda sedan jag haft den där drömmen har jag insett att jag aldrig nånsin vill lämna dig.. Jag vet att det är svårt för dig när du har Niall. Och Niall är också min vän. Men jag vill ha dig, Cesa. Jag kan tillochmed säga upp min vänskap med Niall för dig. Du betyder så mycket för mig, du måste förstå det, sa Harry och hans blick brände i mig.
-..men det sista jag vill är att komma imellan dig och Niall. Ni är som bröder för varandra, jag skulle aldrig kunna förstöra något sådant, aldrig någonsin, sa jag bestämt.
-Du förstör ingenting. Du är bara falsk mot Niall om du är med honom fast du inte gillar honom på det sättet, sa Harry snabbt och flyttade sig närmre.
-Men Harry nej..nej, började jag. Men det var försent, Harrys läppar var en engång tryckta mot mina.
Sådärja! Del 18! Vad tyckte ni, kommentera massor! Ni har blivit mycket duktigare på det men jag vill ha mer! hihi (: Kram!
Everything about you -Del 17
Previous:
-Vi stannade upp utanför och..ehum..småpratade lite. Sedan plötsligt föll du ner precis framför mig. Du blödde en massa från ryggen.
-Vad hände? Blev jag skjuten eller vadå? frågade jag förvånat. Han nickade tyst och fortsatte.
-Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Du förstår inte hur mycket du betyder för mig Cesa. Jag blev livrädd när jag såg dig på marken, och det var bara en dröm. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle känns om något sådant skulle hända i verkligheten.
-Åh Harry, jag är så ledsen. Jag blev också livrädd när jag såg dig sådär ledsen. Jag kändes tom, helt tom. Det var verkligen en läskig känsla.. sa jag och kramade om honom hårt.
-Inget får någonsin hända dig, svarade han och kramade om mig hårdare. Aldrig någonsin, viskade han tyst.
Zayn's perspektiv:
Jag vaknade av att Mimmi hängde över mig med både ben och armar. Försiktigt lyfte jag bort armarna och försökte ställa mig upp utan att hon skulle väckas. Men hon bara drog mig ner igen.
-Ehum, du Mimmi.. Vill du flytta lite på dig, gumman? Jag måste verkligen på toa, sa jag.
-Snark, snark, var det ända jag fick tillbaka.
-Mimmi, jag måste verkligen på toa nu, kan du flytta på dig? bedjade jag.
-Uhm, god morgon Zayn! gäspade hon yrvaket fram.
-Gomorron, sötnos! Kommer du med på toa nu? frågade jag och kysste henne mjukt. Jag hörde hur Louis skrattade i bakgrunden..
-Går det bra Zayn? frågade han med ironi i rösten.
-Mmh, väldigt bra Lou! svarade jag och försökte hålla tillbaka ett skratt.
-Kom nu Zayn, vi skulle ju på toa! konstaterade Mimmi som redan ställt sig upp.
-Du Mimmi, vad åt du igår? Du verkar lite hög, sa Liam och skrattade högt.
-Haha, kom nu Mimmi, sa jag och tog Mimmis hand i min och började gå.
När vi kommit en bit på vägen märkte jag att hon faktiskt verkade lite småfull.
-Gumman, hur är det? Du verkar lite ur balans? frågade jag oroligt.
-Uhm, jag känner mig lite konstig, erkände hon.
-Har du ätit något konstigt då? Kan det bero på något sånt? Solsting kanske? frågade jag oroligt.
-Det kanske var dom där röda bären jag åt igår kväll, sa hon.
Jag tittade förundrat på henne. Vilka röda bär? Jag kom aldrig ihåg att jag ätit några röda bär.. Plötsligt föll hon ihop på marken och spydde.
Niall's perspektiv:
Jag hade just tryckt i mig några bananer och lite fisk när Zayn kom gående på stranden, med Mimmi i famnen. Liam sprang fram till dem för att höra vad som var fel. Mimmi såg verkligen sjuk ut i Zayns famn. Blek, svettig och det verkade som om hon sov.
-Louis, hämtar du filten så fixar jag snabbt en säng till henne, ropade jag och tog palmbladen vi sovit på och lade dem i en enda hög på marken.
-Vad hände frågade Louis, samtidigt som Zayn försiktigt lade ner Mimmi på palmbladen.
-Jag vet inte riktigt. Jag märkte att hon vinglade när hon gick precis som om hon vore full och hon sa att hon mådde dåligt.. Sedan spydde hon och bara låg på marken. Jag fick ingen kontakt med henne, sa Zayn med gråten i halsen.
-Vad ska vi göra nu? frågade jag skärrat.
-Kommer hon bli okej? frågade Zayn desperat.
-Ta det lugnt nu killar, sa hon något om varför hon mådde dåligt? frågade Liam lugnt.
-Nej, eller jo.. Hon sa något om några röda bär som hon ätit, men det verkade konstigt. Ingen av oss andra hade ju ätit några sådana bär, sa Zayn och lade handen på Mimmis panna.
-Åhh, dom bären! Jag har sett sådana bär.. Tänkte faktsikt smaka på ett men så kom jag ihåg att vi inte skulle få smaka på något som vi inte visste att det gick att äta, sa jag.
-Hon är varm, kan någon hämta vatten? Jag tror att hon har feber, känn på hennes panna Liam! sa Zayn stressat. Louis gick till eldstaden och tog lite renat vatten.
-Hon har definitivt feber, konstaterade Liam.
-Hon rör ju inte på sig! sa jag med gråten i halsen.
-Men hon andas, sa Liam och blötte en bit av filten som han sedan lade mot hennes panna.
-Det enda vi kan göra nu är att låta henne vila. Vi vet inte vad det var för bär hon hade ätit. Det enda vi kan göra är att hoppas att det inte var några dödliga, sa Louis tyst. När han nämnde ordet dödliga gick en rysning genom hela mig. Inte kunde väll Mimmi dö? Nej det kunde inte hända, tänkte jag. Men innerst inne visste jag nog att det kunde faktiskt hända. Det fanns ingen doktor, inget sjukhus, ingen medicin. Vi hade ingenting som egentligen kunde rädda henne. Vi var fortfarande på den här ön och skulle antagligen aldrig komma härifrån, tänkte jag och sjönk trött ner brevid den medvetslöse Mimmi.
Ojoj, vad ska hända nu? Hmm.. Tänkte fokusera på 'lägret' i det här kapitlet. Men om ni kommenterar bra nu så kan jag kanske skriva ett till idag. Då är det väll värt att kommentera!? Och tack för era ider i föregående inlägg, nu vet jag lite vad som ska hända! (:
Everything about you -Del 16
Previous:
-Niall, vänta, kolla det åker bara förbi ju, sa Zayn dystert.
Jag kollade upp och såg de blinkande lamporna från flyget försvinna allt längre bort.
-Det är borta, konstaterade jag tyst och satte mig tungt ner.
-Är det borta? Nejnej, det kan inte vara borta nu? Vad är det här? Ska vi aldrig komma härfrån? sa Niall som också sjönk ihop.
Mimmi som hade sovit sig genom hela händelsen vaknade och reste sig för att se vad vi höll på med. Zayn förklarade tyst vad som hänt och Mimmi's ansiktsuttryck ändrades från glad till ovanligt ledsen. Och det var precis så jag kände mig, ovanligt ledsen.
-Tänk om vi aldrig kommer härifrån? sa Mimmi med gråten i halsen.
Ingen vågade riktigt svara men alla tänkte samma sak: Tänk om Mimmi har rätt? Vi kommer aldrig härifrån? Jag orkade inte tänka mer så istället gick jag upp till lägret och drog filten över huvudet. Jag ville bara stänga ute allt, precis allt för en liten stund.
Harry's perspektiv:
-Vilken film vill du se? frågade jag och lade ena armen om Cesa.
-Någon romnatisk, den här tillexempel, svarade hon och vände sig om för att kyssa mig. Jag sträckte mig efter filmen hon pekat på och besvarade sedan kyssen.
Påväg ut ur butiken mötte vi Liam och Niall.
-Hey killar! Hur går det? frågade Cesa och kramade om dem båda.
-Hey Cesa, hey Harry! Bara bra, vi tänkte åka och hyra en film.. Själv då? Vad har ni hyrt? frågade Niall.
-Jag vet faktiskt inte. Det var Cesa som valde, svarade jag och skrattade.
-Haha, okej, men vi ses imorgon hörrni! Studion klockan 12! sa Liam och öppnade ytterdörren.
-Jadå, vi ses, hälsa de andra! ropade jag och började gå nerför gatan.
Cesa skyndade efter och tog min hand i sin. Ja stannade upp, lade handen om hennes rygg, drog henne närmre och kysste henne mjukt.
-Jag älskar dig sötnos, ikväll ska vi bara mysa! viskade jag i hennes öra.
Hon skulle precis svara då jag hörde skottet. Förvånat kollade jag upp och kände hur Cesa föll mot marken. Jag såg den stora mörkröda fläcken på hennes ljusa jeansjacka. Hon hade blivit skjuten..
Cesa's perspektiv:
-Harry! Harry, vad är det? frågade jag upprört.
-Uhm, mummlade han tillbaka och tårarna sprutade. Han satte sig yrvaket upp, ruffsig i håret och genomsvettig.
-Herrgud Harry, vad är det? Hur mår du? frågade jag igen fast högre.
Han lugnade ner sig och tårkade snabbt bort tårarna samtidgit som han drog handen genom håret.
-Ehum, oj.. Nej det är inget.. Jag drömde en mardröm, svarade han generat. Är det redan morgon? frågade han sedan yrvaket.
-Men gullevännen då! Herregud vad du skräms! Jag blev livrädd och jo solen håller på och går upp, sa jag och pustade ut.
-Förlåt Cesa, men den var faktiskt riktigt hemsk, sa han tyst. Jag torkade bort en tår och flyttade mig närmre.
-Berätta om den, sa jag och kollade på honom.
-Uhm..Han kollade förvånat tillbaka och förstod att jag var seriös.
-Vi var hemma i London och hade hyrt en film. Efter att vi hade bestämt film träffade vi Niall och Liam. Vi småpratade lite men sedan bestämde vi oss för att gå hem till mig, vi skulle ha en mysig filmkväll. Men när vi kom utanför dörren..
Han tystnade och visste inte riktigt hur han skulle fortsätta.
-Det är lugnt Harry, fortsätt! Det var bara en dröm, det hände inte på riktigt, sa jag och strök tröstande handen över hans rygg.
-Vi stannade upp utanför och..ehum..småpratade lite. Sedan plötsligt föll du ner precis framför mig. Du blödde en massa från ryggen.
-Vad hände? Blev jag skjuten eller vadå? frågade jag förvånat. Han nickade tyst och fortsatte.
-Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Du förstår inte hur mycket du betyder för mig Cesa. Jag blev livrädd när jag såg dig på marken, och det var bara en dröm. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle känns om något sådant skulle hända i verkligheten.
-Åh Harry, jag är så ledsen. Jag blev också livrädd när jag såg dig sådär ledsen. Jag kändes tom, helt tom. Det var verkligen en läskig känsla.. sa jag och kramade om honom hårt.
-Inget får någonsin hända dig, svarade han och kramade om mig hårdare. Aldrig någonsin, viskade han tyst.
Ett ganska kort kapitel, men det får duga! Jag vet inte riktigt vad som ska hända nu, så jag hade tänkt höra med er vad ni tycker.
Vill ni att de fortfarande ska vara på ön? Eller vad vill ni att ska hända! Behöver hjälp nu, så kommentera ordentligt nu babes! Kram! (:
Everything about you -Del 15
Previous:
-Iiihh, vad gör du? skrek Cesa glatt när jag lyfte upp henne över min axel och började springa ner i sjön. Haha, nu ska Cesa simma! ropade jag glatt och kastade ner henne försiktigt i vattnet samtidigt som hon klamrade sig fast vi min axel.
-Harry, aaah! Släpp ner mig nu, krävde hon. Jaja, sa jag och släppte ner henne precis framför mig. Jag kollade ner på henne och log sort.
Det där var inte roligt! sa hon och slog till mig på bröstet. Haha, du är söt när du är arg Cesa! konstaterade jag och log ännu större. Haha, jätte kul. Kom nu så simmar vi, sa hon avvärjande och dök ner i vattnet.
Harry's perspektiv:
Efter att ha simmat ett tag gick vi upp och bytte om samt fixade till det sista i lägret.
-Jag kan inte fatta att vi faktiskt ska sova här ute inatt, utan de andra menar jag, sa Cesa tyst.
-Var inte orolig! Du har ju mig! sa jag och sträckte ut armarna i en väldigt manlig pose.
-Hahha, you're silly! sa hon och skrattade.
När det började skymma drog Cesa på sig sin OnePiece med håret i en hög tofs. Och jag satte på mig min huvtröja och kröp ner under filten.
-Kom och sätt dig, Cesa! Det är varmt här under filten! sa jag och lyfte upp filten.
Hon tvekade någon sekund men satte sig sedan långsamt ned och jag drog försiktigt filten över henne.
-Din tofs är gullig när den guppar omkring, sa jag och drog lite i den.
-Haha, guppar omkring? sa hon frågande och fixade till den igen.
-Ja precis, sådär sött lixom! Men du, varför kom du med hit ut med mig, egentligen? frågade jag ocg bytte snabbt samtalsämne.
-Ehum, vadå? Jag blev trött på att bara sitta där i lägret och ville komma ut lite.. sa hon och tittade snabbt ner.
-Jaha, okej. Så det spelar egentligen ingen roll vem som skulle komma med eller? frågade jag ledset.
Hon tittade upp och mötte min blick och fick ett bekymrat ansiktsuttryck.
-Harry, var inte ledsen. Jag kan inte känna såhär, det känns bara fel allt jag gör. Jag är ju tillsammans med Niall och jag älskar verkligen honom grymt mycket. Men det är något med dig som jag dras till.. Du är väldigt fin Harry, men det jag känner är fel. Det måste vara så iallafall och om jag ska svara på din fråga så blev jag otroligt glad över att du kom med just den iden. För då får jag spendera tid med dig, sa hon tyst och en tår föll ner för hennes kind.
Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag flyttade mig närmre och drog henne till mig.
-Var inte ledsen, Cesa. Jag älskar att se dig glad, cause baby you light up my world like nobody else, började jag nynna för att få henne glad igen.
-Hahaha, Harry! utropade hon och log stort.
-Det är det där leendet jag vill se! sa jag och kramade om henne hårdare. Och Cesa, jag förstår att du är ledsen över detta och jag är ledsen över att jag kysste dig förut och allt annat hemskt jag har gjort..fortsatte jag tyst.
-Var inte ledsen. Och du, kyssen var inte hemsk om du trodde det.. Men det fick bara inte hända, sa hon och lutade huvudet mot mitt bröst.
-Så vi är iallafall vänner? frågade jag osäkert.
-Vi är väldigt bra vänner, Harry, sa hon och jag kände hur hon började andas tyngre och sedan somnade..
Liam's perspektiv:
-Gonatt då hörrni! Ska bara hämta lite mera ved till brasan, den har typ slocknat helt, kommer just! ropade jag och gick upp till vårt lilla ved-förråd på stranden. Jag började plocka åt mig några pinnar när jag plötsligt hörde ljudet. Ljudet av ett flygplan. Det tog bara nån sekund innan jag hann reagera. Snabbt sprang jag tillbaka till lägret och ropade samtidigt så högt jag kunde på de andra.
-Hörrni! Jag tror jag hörde ett flygplan! Kolla där! skrek jag uppspelt och pekade mot himlen.
Zayn, Louis och Niall kom springande och Niall bara i kalsonger.
-Var är den? skrek Louis till mig och jag fortsatte peka.
-Det är ju ett flyg, herregud, vi kanske blir räddade! Vi kanske kommer hem och får äta riktig mat igen! Jag måste hämta Cesa och Harry, ropade Niall uppspelt.
-Niall, vänta, kolla det åker bara förbi ju, sa Zayn dystert.
Jag kollade upp och såg de blinkande lamporna från flyget försvinna allt längre bort.
-Det är borta, konstaterade jag tyst och satte mig tungt ner.
-Är det borta? Nejnej, det kan inte vara borta nu? Vad är det här? Ska vi aldrig komma härfrån? sa Niall som också sjönk ihop.
Mimmi som hade sovit sig genom hela händelsen vaknade och reste sig för att se vad vi höll på med. Zayn förklarade tyst vad som hänt och Mimmi's ansiktsuttryck ändrades från glad till ovanligt ledsen. Och det var precis så jag kände mig, ovanligt ledsen.
-Tänk om vi aldrig kommer härifrån? sa Mimmi med gråten i halsen.
Ingen vågade riktigt svara men alla tänkte samma sak: Tänk om Mimmi har rätt? Vi kommer aldrig härifrån? Jag orkade inte tänka mer så istället gick jag upp till lägret och drog filten över huvudet. Jag ville bara stänga ute allt, precis allt för en liten stund.
Sådär ja! Äntligen en ny del! Ni får förlåta mig för min urusla uppdtatering men jag har verkligen inte hunnit blogga, tyvärr :( Sedan blev förra inlägget vädigt konstigt? Problem med radbytet tror jag, går inte och fixa iallafall. Men kommentera flitigt nu så ska jag försöka lägga upp en ny del så snabbt som möjligt! Kram!♥
Everything about you -Del 14
Previous:
Ajj nej, fan. Oj gud vad sexig han var när han lät sådär. Jag tittade snabbt ner i marken och märkte att ett litet leende smög sig upp på mina läppar. Han var så otroligt snygg. Men jag visste att det här var fel. Han kan inte göra såhär mot Niall. Vad menade han egentligen med att jag kanske skulle ändra mig? Jag skulle aldrig kunna svika Niall, det var honom jag älskade. Jag kunde ändå inte ljuga för mig själv, jag gillade Harry också. Han var också speciell. Vad skulle riktigt hända den här dagen?
Louis perspektiv:
Efter att Harry och Cesa hade gått hände inte så mycket. Jag, Liam och Niall bestämde oss för att fiska lite och leta lite mera frukt ur djungeln. Mimmi och Zayn låg mest bara och solade på stranden. De såg verkligen söta ut tillsammans.. Och så var mina tankar igen inne på Eleanor, min flickvän. Jag hade tänkt på henne varje dag och bara önskat att jag skulle få träffa henne igen. Jag saknade henne något otroligt. Och förstås märkte Niall direkt att jag var deppig.. -Hey Louis, hur är det? Saknar du Eleanor va? frågade han och dunkade mig lätt på ryggen. -Ja, jag skulle så gärna vilja träffa henne, eller åtminstone få ringa henne och få höra hennes röst.. -Ahh, jag fattar! Du får säkert träffa henne snart! Vi kan ju inte vara här hur länge som helst ju, svarade han och lät glad. -Nej jag försöker tänka så, men du vet, ibland blir jag bara depp. Saknar inte du dina föräldrar och kompisar? frågade jag och tittade på honom. -Jo, det är klart jag gör! Men jag har ju er! svarade han och log stort. -Hörrni, kommer ni eller? Jag behöver hjälp med alla bananer, sa Liam och skrattade. -Jadå, vi kommer! ropade Niall och började springa mot Liam.
Cesa's perspektiv:
Vi hade gått flera timmar när vi äntligen hittade ett vattenfall och en lite sjö. Så vi slog oss ner och började tända en brasa. -Gud så fint det är här! sa jag och tittade mig omkring. -Ja, verkligen! Kolla vattenfallet lixom! Vi kanske kan sova här och sedan bege oss uppför berget imorgon. Vad tror du om det? frågade Harry. -Jadå det blir säkert bra, svarade jag och började lägga ut filten, och lite frukt som vi fått med oss från lägret. -Vågar du sova med mig nu då? Tänk om jag gör något riktigt dumt inatt? frågade han sarkastiskt och skrattade. -Ha ha, jätte roligt Harry! sa jag surt men smålog. -Haha, du är verkligen söt när du ler det där lilla leendet, konstaterade han och tog undan en hårslinga som hängde ner för ögat. -Ehhm, jag ler inte! Jag är dödseriöd ser du väll? frågade jag och bbet mig i underläppen för att inte skratta. -Han stirrade stint på mig och sprack upp i ett stort leende när jag inte kunde hålla mig längre.. -Hahhaa, jovisst Cesa, väääldigt seriös! sa han högt och skrattade. Jag ställde mig upp och tog med mig väskan, där jag hade lite kläder bland annat. Sedan började jag gå mot en klippa när Harry avbröt mig: -Vart ska du Cesa? Du lämnar väll mig inte här, helt ensam? sa han och såg orolig ut. -Nej då, det skulle jag inte göra! Jag ska bara byta om till bikini, det är verkligen sjukt varmt här, så jag tänkte simma här i sjön. Kommer du med? frågade jag och bet mig åter i läppen. -Jaha, jo visst. Om du vill det så, svarade han och jag log åt honom som svar.
Zayn's perspektiv:
-Du är så fin Mimmi! sa jag stolt och flyttade mig närmre henne. -Du är finast, svarade hon och hävde sig upp på sin ena armbåge för att kyssa mig. -Kan du inte berätta om din familj? frågade jag och satte mig upp med kudden mot bröstet. -Hihi, jo visst. Du älskar verkligen den där kudden va? frågade hon och skrattade högt. -Ja, den får mig att känna mig som hemma på något konstigt sätt.. Men berätta nu! Jag är nyfiken! sa jag otåligt och log. -Ja det finns inte så mycket att säga.. Jag bor i London med min mamma, pappa och mina tre syskon, Jane, Sarah och James. Jane är två år äldre än mig, alltså 19. James är 5 och Sarah har just fyllt 12, svarade hon och log. -Okej, trivs du hemma? frågade jag bara för att fortsätta samtalet. -Jodå, men ibland kan det bli jobbigt med mina syskon och sånt. Själv då, hur trivs du hemma? frågade hon. -Jättebra, jag älskar verkligen min familj. Så det är jobbigt när vi är på turne och sånt då jag inte får träffa dem så ofta, sa jag tyst. -Jag förstår det, svarade hon och böjde sig fram för att åter kyssa mig.
Harry's perspektiv:
Jag hade just tagit av mig shortsen och tänkte simma i kalsongerna när Cesa kom gående nerför en klippa.. -Wow, oj vad fin du är! sa jag och bet mig själv i läppen, precis som Cesa hade gjort. -Heh, tack så mycket, svarade hon men man märkte att hon blev nervös och fumlade med händerna. Men jag ljög ju inte, hon var verkligen jätte snygg i bikini också. Jag började gå mot henne och drog samtitidigt handen igenom håret för att se till att det låg som det skulle. -Iiihh, vad gör du? skrek Cesa glatt när jag lyfte upp henne över min axel och började springa ner i sjön. -Haha, nu ska Cesa simma! ropade jag glatt och kastade ner henne försiktigt i vattnet samtidigt som hon klamrade sig fast vi min axel. -Harry, aaah! Släpp ner mig nu, krävde hon. -Jaja, sa jag och släppte ner henne precis framför mig. Jag kollade ner på henne och log sort. -Det där var inte roligt! sa hon och slog till mig på bröstet. -Haha, du är söt när du är arg Cesa! konstaterade jag och log ännu större. -Haha, jätte kul. Kom nu så simmar vi, sa hon avvärjande och dök ner i vattnet.
Ojoj, här var fredagens del! Kommentera nu vad ni tycker så blir jag glad! Vill ha massa kommentarer nu när det är helg, så nu får ni anstränga er! Hihi! Sen vill jag också passa på att önska er trevlig helg! Kram!
Everything about you -Del 13
Previous:
-Oroa dig inte sötnos, jag slår vad om att dom kommer när som helst, sa jag tröstande och la min arm om henne.
Men min mening tröstade verkligen inte så mycket. Liam sjönk trött ner i skräddarställning där han satt. Harry satt stelt brevid Cesa som fortfarande satt trött i Niall's famn. Louis fixade tyst med frukten och Mimmi och jag satt också tysta och kollade på varandra. Jag visste att något var fel, annars skulle dom ju ha hämtat oss, och jag kände paniken komma.
Cesa's perspektiv:
Stämningen var verkligen inte på topp den här morgonen. Jag var iallafall glad över att gårdagen med Niall var så perfekt som den kunde bli. Men nu kände jag att jag ville bort härifrån. Jag blev så otroligt rastlös av att bara sitta ner hela dagarna och göra absolut ingenting. Så egentligen borde jag ju blivit glad över Harry's ide..
-Hörrni, jag orkar inte bara sitta här och vänta på ingenting lixom. Jag vill ut och röra på mig, så kommer någon med runt här på ön? frågade han och log hopfullt.
Alla stönade men jag sken upp över iden och det märkte Niall..
-Jag tror ingen av oss är så sugen på att lämna lägret just nu, men Cesa du borde gå! Jag märker ju hör rastlös du blir av att bara sitta här, sa han och tryckte min hand.
-Ja Cesa, kom igen nu! Det blir kul! sa Harry glatt.
-Mmh, ja du har väll rätt Niall.. När ger vi oss iväg då? frågade jag och kollade upp på Harry som sken upp i ett stolt leende.
-Nuu! Vi packar med lite grejer och sen går vi, ju förr desto bättre! sa han hurtigt.
Niall's perspektiv:
-Lova att vara försiktig nu då, och kom tillbaka imorgon! Lova! sa jag ledset och höll Cesa hårt i min famn.
-Jag lovar, älskling! Du måst också vara försiktig. Inget får någonsin hända dig, sa hon och kysste mig passionerat.
-Såklart! Älskar dig, viskade jag i hennes öra och kände hur hela jag pirrade. Det var sjukt hur kycket jag älskade den här tjejen!
Harry hade redan börjat gått upp längs stranden men vände sig om och kollade efter Cesa..
-Kommer du eller? frågade han otåligt.
-Jaja, Harry! Älskar dig mest Niall! Hejdå Mimmi, hejdå killar! Vi ses snart! ropade hon och hängde väskan med alla nödvänligheter på axeln.
-Puss Cesa, va försiktig! ropade Mimmi och killarna vinkade ivrigt.
Jag kollade när hon gick iväg och det kändes så tomt. Hela jag kändes tom utan henne..Men hon blev bara ledsen av att stanna kvar här så det är ju lika bra att hon fick komma ut och röra lite på sig! De kanske tillochmed hittar något som vi kan behöva, och jag vet ju att hon är säker när hon är med Harry. Han måste ju ta bra hand om henne, det gör han med alla!
-Hey Niall, kommer du eller? ropade Zayn.
-Jaja, jag kommer! ropade jag tillbaka och började springa mot de andra.
Harry's perspektiv:
Äntligen fick jag vara ensam med Cesa! Som jag har längtat! Nu skulle hon verkligen få lära känna mig och sedan kan hon ju bestämma om hon fortfarande vill ha Niall. Jag kände mig lite ledsen för Niall's skull, det var fel av mig att känna såhär. Och jag visste det. Men vad kunde jag göra? Jag gillade verkligen Cesa och jag måste få henne, tänkte jag beslutsamt.
-Så vilket håll ska vi gå? frågade Cesa och kollade på mig.
-Vi kan väll fortsätta rakt in här bara och försöka ta oss uppåt, till ett berg eller något sådant, svarade jag och sträckte fram handen mot henne för att hjälpa henne med väskan.
-Aa, bra ide! sa hon och ryggade snabbt bakåt.
-Ta det lugnt Cesa, sa jag och skrattade. Jag skulle bara hjälpa dig med väskan! Inte ska du behöva bära på den heller!
Hon såg förvånad ut och tittade snabbt ner i marken.
-Oj, jaha förlåt, sa hon generat och gav mig väskan.
-Du kommer aldrig låta mig röra dig igen va? frågade jag ledset.
-Nej alltså jag menade det inte så.. Förlåt mig, jag vet bara inte hur jag ska bete mig runt dig, sa hon tyst och kollade blygt upp.
-Bete dig som vanligt bara! Är du orolig över det där som hände förut? frågade jag och kollade henne i ögonen.
-Ja.. Lite om jag ska vara ärlig. Så försök inte med något sånt igen! Jag är med Niall, och jag är lycklig med honom.. sa hon bestämt.
-Ja vi får väll se efter den här dagen, du kanske ändrar dig, sa jag självsäkert och med den hesa rösten jag märkt att hon älskade.
Cesa's perspektiv:
Ajj nej, fan. Oj gud vad sexig han var när han lät sådär. Jag tittade snabbt ner i marken och märkte att ett litet leende smög sig upp på mina läppar. Han var så otroligt snygg. Men jag visste att det här var fel. Han kan inte göra såhär mot Niall. Vad menade han egentligen med att jag kanske skulle ändra mig? Jag skulle aldrig kunna svika Niall, det var honom jag älskade. Jag kunde ändå inte ljuga för mig själv, jag gillade Harry också. Han var också speciell. Vad skulle riktigt hända den här dagen?
Sådärja! Äntligen en ny del! Förlåt nu för att jag inte lagt upp en ny del! Min dator är ännu inte lagad, men snart så! Kommentera vad ni tycker nu så kommer en ny del snabbare! Kraaam!
Everything about you -Del 12
Previous:
-Du är perfekt Niall, viskade jag.
-Du är, Cesa, Jag äskar dig över allt annat, sa han och böjde sig fram.
-Som jag älskar dig, över allt annat, sa jag och kysste honom mjukt.
Niall's perspektiv:
När jag vaknade morgonen därpå märkte jag att jag var iaktagen. Jag öppnade långsamt öhonen och möttes av Cesa's underbara blåa ögon, nästan lika blåa som mina.
-Hey darling, sa jag och mitt leende tog över hela ansiktet.
-God morgon Nialler! Hur har din natt varit? frågade hon och log blygt.
-Perfekt.., helt perfekt, svarade jag och drog henne intill mig. Hon la sig till rätta i min famn med huvudet vilande mot bröstet.
-Själv då Cesa? frågade jag tyst och kysste henne mjukt på pannan.
-Underbar, det finns inget som kan beskriva hur glad jag var och är nu, sa hon och log stort.
Jag tänkte tillbaka till gårdagen och insåg att det hon sa stämde in på mig också. Det hade varit helt perfekt, bara jag och Cesa, precis som jag ville ha det. Inget förhastat och påskyndat utan bara äkta kärlek.
Zayn's perspektiv:
När jag vaknade den morgonen var det ganska så tyst i lägret och det låg en dyster känsla över alla.
-Go morron! Har alla sovit gott, ropade jag och försökte pigga upp stämningen.
-Ehum, stönade Louis till svar.
-Nja, det var riktigt kallt inatt, svarade Mimmi tyst.
-Mm, men vi vann ju iallafall Mimmi, ropade Harry i ännu ett försöka att pigga upp lite.
-Justde ja, Zayn sötnos, skulle du kunna fixa lite frukost? sa Mimmi och log stort mot Zayn.
-Ja Zayn och Louis fixa lite till mig också, tillade Harry sarkastiskt.
-Ha ha, jätte roligt Harry! Men det är klart att jag kan fixa till dig babe, sa Zayn och blinkade till Mimmi.
-Hey där kommer ju Cesa och Niall gående, ropade Liam och pekade.
Jag satte mig ner vid eldstaden och började fixa lite frukt till frukost och Louis bestämde sig för att hjälpa till med Harry's mat.
-Hey, hur var kvällen? frågade Louis och log mot Niall och Cesa.
-Riktigt bra, vi hade verkligen supermysigt! sa Cesa och de satte sig ner.
-Så vad gjorde ni hela låånga natten då, frågade jag och skrattade.
-Jag slår vad om att dom låg och sov heeela natten! ropade Louis och allla skrattade.
-Ehum, ja ungefär så..., svarade Niall tyst och tittade ner i sanden medans Cesa blev generad och kröp upp i famnen på Niall, som för att gömma sig.
-Hahha, någon som blev lite generad, Cesa? Inte ska du behöva bli det, det är ju helt normalt att sova ju.. skrattade Louis fram.
-Mhhm, det är väl det Lou.. Btw hur gick tävlingarna igår? frågade hon och tittade upp från Niall's famn.
-Ehum, ja jag lagar ju frokost åt Harry nu så det förklarar väl vissa saker, sa Lou generat.
-Haha, Lou och Zayn är mina och Mimmi's personliga slavar idag! ropade Harry glatt och slog sig ner brevid Cesa.
-Haha, Grattis hörrni! sa Cesa och log stort mot Mimmi och sedan mot Harry.
-Inte för att avbryta ert samtal här nu men, har någon funderat på varför ingen kommer och hämtar oss? sa Liam tyst.
Då slog tanken, som hemsökt mig hela natten mig igen. Varför kommer ingen och räddar oss från den här ön?
-Ja, det är konstigt jag börjar faktiskt bli lite orolig, sa Mimmi med gråten i halsen. Jag tog upp frukten som skulle föreställe en frukost och gick och satte mig brevid henne.
-Oroa dig inte sötnos, jag slår vad om att dom kommer när som helst, sa jag tröstande och la min arm om henne.
Men min mening tröstade verkligen inte så mycket. Liam sjönk trött ner i skräddarställning där han satt. Harry satt stelt brevid Cesa som fortfarande satt trött i Niall's famn. Louis fixade tyst med frukten och Mimmi och jag satt också tysta och kollade på varandra. Jag visste att något var fel, annars skulle dom ju ha hämtat oss, och jag kände paniken komma.
Everything about you -Del 11
Previous:
-Vi ska ha femkamp nu när Niall och Cesa inte ska vara med. Hur ska lagen vara? frågade jag.
-Bestäm du, Liam, sa Zayn och log.
-Harry och Mimmi är ett lag. Zayn och Louis är ett och jag är domare, sa jag stolt.
Niall bara skrattade och önskade oss 'Lycka till' och sedan satte han händerna för Cesa's ögon och de började gå uppför stranden.
'Ha så mysigt ikväll', ropade vi tillbaka och ställde oss sedan i en ring.
-Låt femkampen börja, detta gäller liv och död, sa Louis på låtsas allvar och satte fram handen mitt i ringen.
-Må bäste lag vinna, sa Mimmi och alla satte fram handen.
Cesas's perspektiv:
-Hihi, vart ska vi Nialler? Frågade jag och fnittrade.
-Ta de lugnt sötnos, vi är just framme, sa Niall och satte händerna stadigare för mina ögon.
-Så vad ska vi göra här? frågade jag otåligt men glatt.
-Du får se, du hatar verkligen överraskningar! sa Niall och skrattade åt mitt otåliga läte.
-Haha, ja, vi får väll öva, sa jag och log.
-Shh, vi är framme nu! viskade Niall och lyfte sakta bort händerna.
Det första jag la märke till var en palmbädd som såg ut som en palm-bungalow med filtar och vår ända kudde. Det fanns en eldstad mitt framför sängen och fyra fiskar som grillades över den. Där fanns också massa olika frukter Runt alltihop hade Niall tänt små brasor som jag antog att skulle symbolisera värmeljus.
-Oj gud, vad fint Niall! Jag kan inte fatta att du skulle göra detta för mig, sa jag och vände mig mot honom.
-Allt för dig sötnos. Gillar du det? frågade han och log.
-Jaa jag älskar det! Jag vet inte vad jag ska säga. Ingen har någonsin gjort något såhär romantiskt för mig någon gång förut.. sa jag och kände hur rörd jag faktisk blev.
Han lade händerna på mina höfter och drog mig till sig. Jag mötte hans läppar i en perfekt kyss. Sedan stod vi där, jag i Niall's famn med huvudet mot hans bröst och njöt.
Harry's perspektiv:
-Klara, färdiga, gå!! ropade Liam och viftade med ett palmblad som skulle föreställa en flagga. Jag såg hur Mimmi började springa och var gjorde mig beredd att ta emot stafettpinnen. Under tiden jag väntade hann jag fundera lite. Ikväll hade jag bestämt mig för att strunta helt i Cesa och Niall. Hon skulle ångra sig snart, det skulle jag se till. Hon skulle bli min i slutändan, tämkte jag och sträckte ut handen för att ta emot pinnen.
-Spriiing Harry, skynda dig!! ropade Mimmi glatt.
Jag sprang mot Louis och vi var väldigt jämna ända tills vi hade rundat pinnen som låg 100 meter bort. Där fick jag övertaget. Skrattande sprang jag de sisita 100 tillbaka och gjorde en segerdans inne i mål.
-Ohyees! Vi äger ut dem, ropade jag och gjorde high-five med en gapskrattande Mimmi.
Nästa tävling var en dyktävling, vilket inte var vårt lags starka sida. Men vi tänkte försöka iallafall. Den här gången var jag först ut. Jag ställde mig vid sidan om Zayn om gjorde mig berädd att dyka när jag hörde Liam räkna ner.
-Klara, färdiga, dyyyk! ropade han och jag dök.
Cesa's perspektiv:
-Åhh, det var jättegott det här! sa jag tacksamt till Niall och log.
-Vad bra! Jag gjorde så gott jag kunde med råvarorna vi hade, sa han och log tillbaka.
Vi satte oss ner på palmsängen och Niall drog en filt över mig.
-Jag vill ju inte att du ska frysa sa han och log det där leendet som jag älskade så.
Jag böjde mig fram och kysste honom passionerat. Han besvarade kyssen och flyttade sig närmre samtidigt som han förde handen upp innanför min tröja och smekte försiktigt min mage och flyttade handen högre upp. Jag tog bort hans händer och drog smidigt av mig tröjan och kysste honom igen. Sedan stannade jag upp och jag kollade han djup i ögonen.
-Är du säker på det här? frågade han.
-Ja, jag är säker om du är det, svarade jag och han log och tog smidigt av sig tröjan och började knäppa upp badshortsen. Jag sparkade av mig byxorna och la mig högre upp i sängen med han ovanpå. Han fumlade med låset på min bikini men fick tillslut upp det efter lite fnissande.
Jag drog av mig bikinitrosorna och drog handen genom Niall's hår.
-Du är perfekt Niall, viskade jag.
-Du är, Cesa, Jag äskar dig över allt annat, sa han och böjde sig fram.
-Som jag älskar dig, över allt annat, sa jag och kysste honom mjukt.
Sådär ja, äntligen en ny del! (; Blev lite hett där på slutet, eller vad tycker ni? Kommentera bra nu! Kram! (:
Everything about you -Del 10
Previous:
Vi lade oss på stranden och jag kunde inte låta bli att studera Cesa's kropp. Hon var verkligen helt perfekt. Hennes långa blonda hår som blivit lite lockigt av saltvattnet hängde ner för ryggen. Hennes kropp var perfekt vältränad, inte för mycket, inte för lite. Hon mötte min blick och rodnade lätt.
-Du är så söt när du rodnar, sa jag och log.
-Tack sönos! Du är dock alltid söt, sa hon med eftertryck på alltid.
Jag tog hennes ansikte mellan mina händer och kysste henne lätt. Hon besvarade såklart kyssen och flyttade sig närmare.
-Jag har en överaskning för dig ikväll, så boka inte in något annat, sa jag sarkastiskt.
-Hihi, såklart inte, babe! Vad för överaskning? frågade hon nyfiket.
-Du får se sen, sötnos! svarade jag och kysste henne mjukt igen.
Zayn's perspektiv:
-Så vadhar du tänkt hitta på tills ikväll dådå? frågade jag samtidigt som vi hade smygit iväg för att fixa Niall's överraskning.
-Jag tänkte laga någon god middag, eller iallafall försöka med de saker vi har. Sen ska vi väll bara mysa, sa jag och log.
Vi fortsatte hämta palmblad och hängde upp en vit genomskinlig filt på en gren ovanför palmbladen. Det såg verkligen romantiskt ut! Något sånthär skulle jag vilja hitta på till Mimmi, tänkte jag och sprang iväg för att hämta frukten och vår enda kudde. När jag väl kom tillbaka hade Niall redan tänt vår nygjorda eldstad.
-Tror du hon kommer gilla det? frågade Niall lite nervöst.
-Hon kommer älska det, jag lovar! svarade jag och log stort.
Louis's perspektiv:
Jag hade lagt mig på stranden med Liam och Harry. Mimmi och Cesa låg en bit bort och verkade ha somnat i solen.
-Vad ska vi göra ikväll? frågade Harry och kollade först på mig och sedan på Liam.
-Hm, jag vet inte riktigt. Niall skulle bort nånstans med Cesa, det var någon överraskning han hade för henne. Men vi andra skulle kunna hitta på något roligt, svarade Liam.
-Jag vet!! vi startar en tävling, typ femkamp, eller något sådant! ropade jag glatt.
-Haha, Lou! Jo, det skulle vara roligt ändå. Vad vinner man? frågade Harry.
-Vi delar upp oss i två lag och det laget som förlorar får va slavar åt det vinnande laget, sa Liam entusiastiskt.
-Haha, kul! Kom så går vi och pratar med tjejerna! sa Harry glatt.
Liam's perspektiv:
Mimmi och Cesa låg helt utslagna på stranden så vi bestämde oss för att busa lite. Jag sprang upp efter vattenflaskan och sedan ner till havet och hämtade vattnet. Vi trippade tyst upp till tjejerna och Louis och Harry fnissade som två små tjejer. Vi stannade på en rad och jag räknad tyst till tre och sedan kastade vi vattnet på dem.
-Ihhhhh! Men gud vad gör ni? skrek Mimmi argt och Cesa satte sig snabbt upp och bara skrattade.
-Ni kan ju inte sova nu heller, sa Harry och log stort samtidigt som killarna låg på marken och skrattade.
-Hahhha, såg ni Mimmis min. Jag trodde hon skulle starta värsta fighten där ett tag, kved Louis mellan skratten.
-Kul Louis, jätte roligt, sa Mimmi surt fast ett leende smög sig upp på hennes läppar.
-Så varför väckte ni oss? frågade Cesa och kollade frågande på mig.
-Jo, vi ska ha femkamp ikväll. Fast inte du då, du ska ju få din överraskning, sa jag och log.
-Vaa, vet du om det? Vad är det Niall har planerat, säg! Jag vill veta! vädjade Cesa.
-Nej, det är hemligt Cesa, ingen får säga. Niall ha ju fixat detta bara för dig, fortsatte jag och log stort åt henne.
-Ja Cesa, du får ju veta ikväll. Men jag får vara med va? Vad vinner man? frågade Mimmi glatt och ställde sig upp.
-Vi delar upp oss i två lag och laget som förlorar får vara slavar åt det andra laget hela morgondagen, sa Harry stolt.
Jag vände mig om och såg Zayn och Niall komma gåendes nerför stranden.
-Killar, kom hit! ropade jag och viftade med handen.
De började springa och stannade sedan för att hämta andan.
-Vi ska ha femkamp nu när Niall och Cesa inte ska vara med. Hur ska lagen vara? frågade jag.
-Bestäm du, Liam, sa Zayn och log.
-Harry och Mimmi är ett lag. Zayn och Louis är ett och jag är domare, sa jag stolt.
Niall bara skrattade och önskade oss 'Lycka till' och sedan satte han händerna för Cesa's ögon och de började gå uppför stranden.
'Ha så mysigt ikväll', ropade vi tillbaka och ställde oss sedan i en ring.
-Låt femkampen börja, detta gäller liv och död, sa Louis på låtsas allvar och satte fram handen mitt i ringen.
-Må bäste lag vinna, sa Mimmi och alla satte fram handen.
Femkamp, vilket lag tror ni att vinner? Och vad ska Niall och Cesa hitta på? Det blev iallafall lite andra perspektiv i denna del, vad tycker ni om det? Kommentera nu alla söta läsare! Kram! (:
Everything about you -Del 9
Previous:
-Bra ide Niall, hon kommer älska det! Ni får tända en brasa en bit bort från lägret och äta massa frukt och lite av det godiset vi har kvar, viskade Zayn glatt.
-Ja, det blir jätte bra! Du vet, jag skulle villa spendera lite tid med henne ensam lixom. Bara hon och jag, svarade jag tyst och log.
-Jag förstår det, vi fixar allt tills imorgon kväll, okej? sa Zayn.
-Okey, tack så mycket! svarade jag och dunkade till Zayn lite lätt på ryggen.
-Zayn, Niall och Harry, jag tror vi måste börja gå tillbaka till lägret nu! Vi börjar bli vääldigt trötta!
När vi kom tillbaka till lägret satt Liam och Louis och grillade fisk över elden.
-Yaay, ni har fått storfångst, skrek jag och skuttade överlyckligt iväg till dem.
De andra skyndade sig efter och vi alla satte oss ner för att äta, jag var verkligen superhungrig!
Mimmi's perspektiv:
Den kvällen satt vi uppe sent vid eldstaden under våra filtar och pratade om allt mellan himmel och jord. Cesa hade tillochmed berättat om hennes pappa vilket hon inte gör till så många..
-Du Cesa, kan inte du berätta om din familj, frågade Niall som just berättat lite om hans.
-Jao, kan jag väll.. Jag bor i London med min Mamma. Jag har en syster också men hon har flyttat hemifrån, Nicole heter hon. Min pappa gick bort för ungefär två år sedan i en bilolycka, där han var full och körde. Han hade nämligen problem med alkoholen.. sa hon och kollade ledset upp på oss andra.
-Oj, svarade Louis, Liam, Harry och Zayn tyst, Jag beklagar.. Niall la sin arm runt Cesa och drog henne närmare.
-Jag är så ledsen, viskade Niall i hennes öra.
-Tack hörrni, ni är bäst! svarade hon och skrattade till när Niall kitlade henne när hans läppar kysste henne på halsen.
-Men vad händer här? frågade jag glatt.
-Ja, något vi borde veta om, frågade Zayn sarkastiskt.
-Hehe, det är så att jag och Cesa är tillsammans! Vi kan inte hålla det hemligt längre.., svarade Niall och Cesa kysste honom öppet.
-Naaw, gud vad söta ni är, halvskrek jag.
-Ja verkligen, sa Harry med ett konstigt tonläge och stirrade stint på Cesa.
-Ehm, tacktack hörrni! svarade Cesa nervöst och vägrade möta Harrys blick.
-Nej men nu tänker nog jag gå och lägga mig, gäspade Liam fram.
Alla höll med och vi gick och satt på oss våra OnePieces och sedan kröp vi ner under de två filtarna vi hade och somnade direkt.
Cesa's perspektiv:
Dagen efter låg vi för det mesta på stranden och solade eller badade i det ljusblå kristallklara vattnet. Jag vägrade åka hem härifrån utan att ha blivit brun. Då kom jag och tänka på mamma och mitt hem. Varför kom dom inte och hämtade oss? Vi hade ju varit här ett bra tag nu..
-Mimmi, varför har ingen kommit och hämtat oss? frågade jag tyst.
-Jag vet faktiskt inte. Jag har också funderat på det där ett tag nu, men jag har ingen aning, svarade hon.
Jag stötte mig upp på mina armbågar och studerade killarna som lekte som små barn i vattnet. Mimmi hävde sig också upp och började skratta när hon fick syn på dem.
-Dom är nog bra söta våra killar, fnittrade hon.
-Dom är nog det jo, svarade jag glatt.
-Hey girls! Kom med och bada, det är sjukt varmt i vattnet! ropade Niall.
Vi reste oss upp och sprang sedan ner i det varma vattnet. Niall lyfte direkt upp mig i famnen och vi möttes i en perfekt kyss som snart gick över till ett vildare hångel. Det enda jag tänkte på var att jag var här i Niall's famn, det fanns inget annat just då, bara han och jag. Jag hörde hur Niall började andas tyngre och någon harklade sig.
-Ehum, hörrni! Ni kanske ska ta det där någon annanstans, skrattade Louis.
Niall släppte motvilligt ner mig och jag rodnade. Mimmi och Zayn höll varandra i handen och bara skrattade, Liam likaså. Louis stod bara där och flinade och Harry såg väldigt besvärad ut.
-Hahha, sorry guys! Det blev kanske lite för mycket för er det där, sa Niall och skrattade.
Jag log mot dem och för att lätta upp stämningen lite startade jag ett galet vattenkrig. Det var alla mot alla och vattnet sprättade hit och dit medans jag skrattade som jag aldrig gjort förr. Plötsligt kände jag hur någon drog mig till sig. Jag kollade upp och såg Harry's ansikte ovanför mig.
-Du har inte berättat något om kyssen, konstaterade han.
-Nej, det har jag inte, svarade jag tyst.
-Varför? frågade han enstavigt.
-Jag ville inte att ni skulle bli ovänner, svarade jag irriterat.
-Jag tror inte du förstår. Jag skulle kunna gå egenom eld och vatten för att få dig. Tillochmed ge upp vänskapen med Niall, sa han med hans hesa sexiga röst.
-Nej Harry, ni älskar varandra, ni är som bröder allihop. Jag skulle aldrig kunna förstöra det, svarade jag och försökte dra mig loss innan någon skulle få se oss såhär.
-Du vet att du har fel, det jag känner för dig har jag aldrig känt förut, svarade han och jag ryste när mina bröst nuddade hans kropp.
-Harry, nej. Jag är med Niall. Acceptera det, jag är lycklig, svarade jag och slet mig lös.
Jag började vada mig bort till de andra som var alltför upptagna med vattenkriget för att ha märkt något. Samtidigt funderade jag på det Harry hade sagt. Okej jag kände mig dragen till honom, han var otroligt sexig. Men med Niall var det så mycket mer, jag älskade faktiskt Niall. Jag älskade han något otroligt. Med Harry kände jag mig bara dragen till hans kropp, han kändes lite mystisk på något sätt. Niall var så mycket bättre för mig, det var han jag ville ha. Niall och ingen annan, muttrade jag för mig själv.
Niall's perspektiv:
Vi lade oss på stranden och jag kunde inte låta bli att studera Cesa's kropp. Hon var verkligen helt perfekt. Hennes långa blonda hår som blivit lite lockigt av saltvattnet hängde ner för ryggen. Hennes kropp var perfekt vältränad, inte för mycket, inte för lite. Hon mötte min blick och rodnade lätt.
-Du är så söt när du rodnar, sa jag och log.
-Tack sönos! Du är dock alltid söt, sa hon med eftertryck på alltid.
Jag tog hennes ansikte mellan mina händer och kysste henne lätt. Hon besvarade såklart kyssen och flyttade sig närmare.
-Jag har en överaskning för dig ikväll, så boka inte in något annat, sa jag sarkastiskt.
-Hihi, såklart inte, babe! Vad för överaskning? frågade hon nyfiket.
-Du får se sen, sötnos! svarade jag och kysste henne mjukt igen.
Sådär, nu var denna del klar! Får se om jag hinner med en till, beror på hur mycket ni kommenterar! Jag har några frågor till er: vad tycker ni om novellen hittills? Vem vill ni att det ska handla mer om? Hur 'intimit' vill ni läsa? Kommentera bra nu, jag måste få veta!! (:
Everything about you -Del 8
Previous:
När jag kommit en bit in i skogen fick jag syn på honom. Han satt hukad vid en palm med huvudet i händerna och verkade upprörd.
-Harry, varför sitter du här? Vad har hänt? svarade jag försiktigt.
-Ehum, Åh Cesa.. Det är nånting jag måste berätta för dig. Han ställde sig upp och gick fram till mig.
-Vad är det Harry? frågade jag igen.
-Jag måste bara få säga det här till dig; Första gången jag såg dig föll jag pladask. Du är så underbar. Och jag gillar dig, sa han och flyttade sig närmre.
-Oh Harry, nej, nej det här går inte.. Jag känner inte så för dig..nej...mumlade jag.
Men han flyttade sig bara närmre och la handen på min kind samtidigt som han böjde sig fram och kysste mig.
Harry's perspektiv:
Jag kände mina läppar pressas mot hennes. Och i just det ögonblicket var jag lycklig, det var såhär jag ville ha det. Jag och Cesa, tillsammans. Men lyckan varade inte länge..
-Harry, nej! Det här går inte. Jag känner inte såhär för dig, jag är ledsen men jag och Niall är tillsammans. Jag gillar Niall. Jag är så ledsen, jag är så ledsen, mumlade hon om och om igen samtidigt som en tår rann ner för hennes kind.
Hon vände sig om och gick. Förtvivlat kollade jag efter henne medans hon ökade farten och sprang bort från mig. Men vad kunde jag göra? Jag satte mig ner och kände hur även mina tårar började rinna. Fan också, varför måste jag alltid börja gilla fel tjej? Vad var det för fel på mig egentligen, jag kommer aldrig hitta den rätte..
Cesa's perspektiv:
Jag kom rusande ut på stranden och såg att dom andra fortfarande var kvar i vattnet. Pjuh, dom kan verkligen inte få se mig såhär, tänkte jag och satte mig ner vid eldstaden. Tankarna snurrade som aldrig förr. Vad hade jag gjort? Hur kunde både Niall och Harry gilla mig? Jag måste nog vara världens värsta människa. Om Niall får reda på det här kommer han och Harry vara ovänner hela livet. Jag kan inte förstöra deras vänskap.. Jag såg hur Niall kom gående upp för stranden och torkade snabbt bort tårarna.
-Hey babe, vad är det? Varför gråter du sötnos? frågade Niall med sin sametslena röst.
-Ehm, jag saknar bara mamma och så.. svarade jag fast det egentligen inte var alls det jag tänkte på.
-Åh, Cesa.. Vi kommer få träffa dom snart! Vi kan ju inte vara här på ön hur länge som helst. Du ska nog se att allt blir bra, sa han och tog bort en hårslinga som fallit för ögat.
-Hey Cesa Niall! Vi ska ut i skogen och leta efter mat! Kommer ni med? frågade Zayn och Mimmi.
-Ja, vi kommer alldeles just! ropade Niall tillbaka.
Zayn och Mimmi höll varandra i handen och kysstes öppet.
-Är dom tillsammans? frågade jag och gapade.
-Jo, dom berättade det när du var och letade efter Harry, svarade Niall.
Jag kände ett styng av svartsjuka när jag såg dem hålla på, offentligt dessutom. Jag och Niall hade ju valt att hålla vårt förhållande hemligt, ett tag iallafall.
Niall's perspektiv:
När vi hade gått in en bit i skogen hittade vi Harry som såg helt förstörd ut.
-Hey bro, vad har hänt? frågade jag bekymrat.
-Ähh, det är inget speciellt, svarade han tyst och fixade till håret.
-Okay, kommer du med och letar efter något att äta? frågade jag glatt.
-Aja, det kan jag väll göra, svarade han och slängde en orolig blick åt Cesa som gick bakom mig och pratade med Mimmi.
Förvånat kollade jag också bak och mötte Cesa's först dystra blick men sedan lös henne ansikte upp när hon la märke till mig. Vad var det på gång här? Varför var Harry så ledsen, hade Cesa gjort något konstigt? Det kunde jag knappast förstå, men något var ju fel. Man kände det i luften.
Harry's perspektiv:
Pjuh, Cesa hade inte sagt något om kyssen. Skulle hon ha gjort det skulle Niall definitivt inte vara så glad som han var nu. Jag kikade på henne och hon mötte min blick med ett ledset ansiktsuttryck sedan vände hon blicken ner i marken och fortsatte gå. Hon och Mimmi verkade ha en vild diskussion om massa saker och Mimmi fick berätta grundligt om hur Zayn och hon hade blivit tillsammans. När hade dom blivit tillsammans? Herregud vad mycket jag har missat på bara några timmar, tänkte jag och muttrade för mig själv.
Då och då klättrade Cesa upp i några träd och hämtade ner bananer och kokosnötter medans vi andra plockade någon sorts frukt och andra växter som Zayn sagt att var ätbara. Plötsligt började Niall och Zayn viska om något och jag måste anstränga mig för att höra vad de sa...
Niall's perspektiv:
Jag hade bestämt mig för att berätta om mig och Cesa för Zayn. Jag kunde lixom inte hålla det inom mig längre.
Jag hade kommit med iden att jag och Cesa skulle ha en myskväll en bit bort från lägret imorgonkväll och Zayn hade mer än gärna velat hjälpa till:
-Bra ide Niall, hon kommer älska det! Ni får tända en brasa en bit bort från lägret och äta massa frukt och lite av det godiset vi har kvar, viskade Zayn glatt.
-Ja, det blir jätte bra! Du vet, jag skulle villa spendera lite tid med henne ensam lixom. Bara hon och jag, svarade jag tyst och log.
-Jag förstår det, vi fixar allt tills imorgon kväll, okej? sa Zayn.
-Okey, tack så mycket! svarade jag och dunkade till Zayn lite lätt på ryggen.
-Zayn, Niall och Harry, jag tror vi måste börja gå tillbaka till lägret nu! Vi börjar bli vääldigt trötta! sa Mimmi.
När vi kom tillbaka till lägret satt Liam och Louis och grillade fisk över elden.
-Yaay, ni har fått storfångst, skrek jag och skuttade överlyckligt iväg till dem.
De andra skyndade sig efter och vi alla satte oss ner för att äta, jag var verkligen superhungrig!
Ojojoj, vad irriterad jag blev över det här inlägget! Vi hade nämligen strömavbrott precis när jag skulle publicera och efteråt var hela texten booorta, så jag fick skriva om allt igen! Men nu är den iallafall uppe! Kommentera bra nu så blir jag jätteglad! Hihi, kram! (:
Everything about you -Del 7
Previous:
Vi satte oss ner vid klippan och jag tog Niall's hand i min. Han kollade mig rakt i ögonen och jag i hans. Han böjde sig långsamt fram och närmade sig mina läppar. Ett kort ögonblick undrade jag om det här verkligen var rätt. Men när hans läppar mötte mina i en perfekt kyss var alla mina tvivel som bortblåsta. Han kysste mig länge och passionerat, men allt för snart slutade kyssen och jag kollade in i hans otroligt vackra blå ögon.
-Hoppsan, fnissade jag och log.
-Det där var...ehm, häftigt, sa Niall och skrattade.
- Haha, jo. Det var perfekt, du är perfekt, sa jag lyckligt.
-Du och jag Cesa, frånochmed nu så är det du och jag, svarade Niall samtidigt som han smekte min hand.
-Forever and always, viskade jag och böjde mig fram för att mötas i ännu en fantastisk kyss.
Harry's perspektiv:
Jag hade just vaknat och skulle gå upp på toa. Louis satt och petade i elden med en pinne när han fick syn på mig.
-Hey bro! Hur har du sovit? Var det kallt? frågade han och log.
-Tjeenare Lou! Jag sov konstigt nog bra, blev ju helt slut igår efter allt som har hänt, så det var skönt att få sova, svarade jag.
-Jo, det kan man lugnt säga, mumlade Louis tillbaka.
Jag började gå mot havet samtidigt som jag kollade längs med stranden. Det var då jag märkte dom, Cesa och Niall som satt på klippan och kysstes. De såg verkligen lyckliga ut, och jag kände mig bara helt förstenad. Det här fick inte hända. Jag kände mig så fruktansvärt besviken på Niall fast jag visste att han egentligen inte gjort något. Jag hade fallit pladask för Cesa, från första gången jag sett henne, första gången jag hört hennes röst, första gången jag sett hennes underbara leende.
Jag kände att någon la en hand på min axel, Louis.
-Hey du.. Jag har sett att allt inte vart bra med dig och nu förstår jag varför.. Jag är riktigt ledsen för din skull, men du ser ju hur lycklig Niall är. Jag har aldrig sett han såhär lycklig, sa Louis med dämpad röst.
''Mhm'' var det ända jag fick fram och sedan började jag gå. Jag visste inte vart men jag ville bara bort härifrån.
Cesa's perspektiv:
Solen lyste och det var redan väldigt varmt ute. Klockan kunde kanske vara 10, fast jag hade ingen aning egentligen. Niall och jag hade kommit överens om att hålla vårt förhållande hemligt. Vi ville inte att det skulle bli något problem. Dessutom behövde alla fokusera på att överleva tills någon kommer och hämtar oss. Jag kände hur en svettdroppe landade på mitt lår och insåg att jag verkligen behövde kyla av mig lite.
-Jag måste svalka av mig i havet, kommer du med? frågade jag Niall som satt vid min sida och log stort.
-Jadå, det är verkligen varmt ute nu! svarade han och drog med mig upp.
När vi kom till lägret hade Zayn och Mimmi just vaknat. Båda låg där ruffsiga i håret och skrattade åt något Liam sagt.
-Kommer ni med och simmar? frågade jag och pekade mot det ljusblå vattnet.
- Jaa! Jag har fruktansvärt varmt! Ska bara byta om till bikini så drar vi. svarade Mimmi och Zayn nickade glatt brevid henne.
Vi bytte om bakom två stora palmer och jag tackade Mimmi om och om igen för att hon varit så smart och packat bikinisarna i handbagaget. Påväg ner till vattnet mötte vi Zayn, Louis, Niall och Liam. De såg otroligt bra ut i bara badshorts och jag kom på mig själv med att gapa. Niall bara skrattade och kom rusande mot mig samtidigt som han lyfte upp mig i famnen och rusade vidare mot vattnet. Jag skrattade så mycket att jag fick vatten i munnen och Niall måste släppa ner mig för att hosta bort det. Samtidigt viskade jag i hans öra:
-Kan du göra det liiite mera officiellt att vi är tillsammans? sa jag sarkastiskt och log stort.
Han vände sig mot mig och sa:
-Sorry babe, kunde bara inte hålla händerna borta från din vackra kropp! Jag kände hur jag blev helt röd i ansiktet och dök istället ner i vattnet.
Mimmi's perspektiv:
Jag kände hur vågorna svalkade hela mig. Jag smygkollade lite på Zayn. Han såg otroligt bra ut. Plötsligt vände han blicken mot mig och smålog när han insåg att jag studerade honom. Generat kollade jag ner i vattnet och såg hur några fiskar simmade runt mina fötter.
-Do you like what you see? frågade Zayn på sin otroligt sexiga engelska accent.
-Ehm.. jo såklart, svarade jag generat.
Och Zayn log och spände sina biceps och började nynna: 'When I walk on by, girls be looking like damn he fly...Cuuuz I'm sexy and I know it'
Jag skrattade så att tårarna började rinna. Han kunde inte ens texten med han såg väldigt stolt ut iallafall!
-Hey Zayn, sluta impa på Mimmi nu, kom hit istället! ropade Liam och vi började simma ditåt.
Alla ställde sig i en ring och plötsligt frågade Cesa:
-Btw, var är Harry? Jag har inte sett han på hela morgonen?
-Ehm, han gick upp i skogen och kollade lite.. Du vet efter bananer och så..,svarade Louis tyst.
-Jaha okej, är allt bra med han eller? frågade Cesa som började låta lite orolig.
-Jaja, allt är nog bra. Han borde nog komma snart! svarade Louis och log.
-Aja, jag går och letar upp honom, han kan ju inte gå och klättra efter bananer själv heller? sa Cesa och började gå upp för stranden.
Cesa's perspektiv:
När jag kommit en bit in i skogen fick jag syn på honom. Han satt hukad vid en palm med huvudet i händerna och verkade upprörd.
-Harry, varför sitter du här? Vad har hänt? svarade jag försiktigt.
-Ehum, Åh Cesa.. Det är nånting jag måste berätta för dig. Han ställde sig upp och gick fram till mig.
-Vad är det Harry? frågade jag igen.
-Jag måste bara få säga det här till dig; Första gången jag såg dig föll jag pladask. Du är så underbar. Och jag gillar dig, sa han och flyttade sig närmre.
-Oh Harry, nej, nej det här går inte.. Jag känner inte så för dig..nej...mumlade jag.
Men han flyttade sig bara närmre och la handen på min kind samtidigt som han böjde sig fram och kysste mig.
Ojoj, vad hände där? Kommentera mycket nu så får jag veta vad ni tycker om den här delen! (: Tack så mycket för alla fina kommentarer jag har fått. Men kommentera mer! Hihi, det är så roligt att läsa vad ni tycker! ♥
Everything about you -Del 6
Previous:
När vi kom fram till lägret kröp jag direkt ner under en filt med Niall. Som tur var hade vi alla på oss våra varma OnePiceses som hade fått torka efter simturen från flyget till stranden och som nu var helt torra.Jag låg vänd med ansktet mot Niall's rygg och kände hur Mimmi andades mig i nacken. Plötsligt vände sig Niall om och hans ansikte var bara några centimeter från mitt. Jag kände hans varma andedräkt mot min kind och han flyttade sig närmre. Jag kunde inte ligga still utan flyttade mig också närmre. Han lyfte sin arm och la den runt min midja för att dra mig ännu närmre. Och där låg jag sen, med pannan mot hans bröst och bara njöt. Jag kände mig så glad och trygg här i Niall's famn. I det ögonblicket insåg jag att det var här jag hörde hemma.
Cesa's perspektiv:
Jag vaknade av att Mimmi sparkade till mig i magen. Förvirrat satte jag mig upp och kollade mig hastigt omkring. Var va jag? Det var nästan bäcksvart ute om man bortsåg från eldens svaga sken. Jag vände mig om och fick syn på Niall. Just ja, flygkraschen. Jag befann mig ute på en ö mitt i ingenstans.. Och det var kallt, väldigt kallt.
Jag la mig ner under filten med Niall samtidigt som jag försökte knuffa bort Mimmi från min plats. Tillslut hade jag lagt mig till rätta och tankarna började snurra. Undrar om mamma har fått reda på att vi nödlandat? Hon kanske tror att jag har dött. Media måste iallafall fått reda på att det kända pojkbandet One Direction hade varit med i flygplanskraschen. Så antagligen visst mamma också. Om jag bara skulle få ett samtal att ringa, bara få höra hennes röst och säga att jag mår bra, att jag lever.
Jag öppnade ögonen och såg på Niall. Han var nästan ännu sötare när han sov, om ens det var möjligt. Att jag ändå haft sådan tur att få hamnat på den här ön med Niall och dom andra underbara killarna. Det kändes så mycket bättre att ha som här med mig och Mimmi.. Efter några minuters funderande insåg jag att jag verkligen behövde gå på toa. Så jag försökte väcka Niall:
-Niall, psst, Niall vakna! viskade jag medans jag ruskade om honom lite lätt.
-Öhhuum, stönade han tillbaka.
-Niall, kan du snälla komma med mig på toa, jag vågar inte gå själv! viskade jag lite högre den här gången.
Han öppnade ögonen och kollade sig oroligt omkring men när han fick syn på mig brast han ut i ett stort leende.
-Hey Cesa! Varför är du uppe nu? frågade han förvånat.
-Kommer du med på toa, det är så mörkt jag vågar inte gå själv, upprepade jag igen och log lite generat.
-Såklart! svarade han och vi reste oss.
Niall's perspektiv:
Vi började gå längs stranden och jag hörde vågorna sköljas upp över stranden. Jag var glad att Cesa väckte just mig när hon var lite rädd. Det fick mig att känna mig beskyddande, stor och stark, lite löjligt men så var det!
-Så du är lite mörkrädd? retades jag lite.
-Hihi, nja lite.. Speciellt här ute på en öde ö, svarde hon.
-Det är lugnt, Jag skulle antagligen inte heller våga gå omkring här mitt i natten, sa jag och skrattade lite.
Vi svängde upp till träden som vi använt som toalett igårkväll. Cesa gick bakom en stor palm och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
-Går det bra där eller, frågade jag sarkastiskt och skrattade.
-Ha ha, jodå, svarde hon generat.
Jag kollade mot vattnet och såg att solen hade börjat gått upp. Det var kanske inte så sent som jag trodde.
Cesa kom gående runt trädet samtidigt som hon drog up dragkedjan till OnePiecen. Jag log mot henne och hon log tillbaka.
-Kan vi inte sätta oss där på den där klippan och kolla på soluppgången? frågade hon och pekade mot en klippa precis vid strandkanten.
-Jadå, om du vill det så, sa jag och vi började gå mot klippan.
Cesa's perspektiv:
Vi satte oss ner vid klippan och jag tog Niall's hand i min. Han kollade mig rakt i ögonen och jag i hans. Han böjde sig långsamt fram och närmade sig mina läppar. Ett kort ögonblick undrade jag om det här verkligen var rätt. Men när hans läppar mötte mina i en perfekt kyss var alla mina tvivel som bortblåsta. Han kysste mig länge och passionerat, men allt för snart slutade kyssen och jag kollade in i hans otroligt vackra blå ögon.
-Hoppsan, fnissade jag och log.
-Det där var...ehm, häftigt, sa Niall och skrattade.
- Haha, jo. Det var perfekt, du är perfekt, sa jag lyckligt.
-Du och jag Cesa, frånochmed nu så är det du och jag, svarade Niall samtidigt som han smekte min hand.
-Forever and always, viskade jag och böjde mig fram för att mötas i ännu en fantastisk kyss.
Naw, visst är dom söta tillsammans!? Blev bara Niall och Cesa i det här avsnittet, så jag ska nog försöka få in flera i nästa del. Var duktiga och kommentera vad ni tycker nu, så bli jag riktigt glad! Kram!
Everything about you -Del 5
Previous:
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, alla verkade ha hittat något att göra förutom Cesa som satt vid eldstaden och verkade tänka på annat. Kanske skulle jag gå fram och prata med henne? Fast nja.. Det skulle kanske bli lite stelt. Hon var riktigt vacker, fast det verkade som om Niall gillade henne. Eller jag kanske bara inbillar mig? Jag gick till strandkanten och satte mig ner och tittade ut över havet. Solnedgången var verkligen vacker här. Men varför har ingen kommit och hämtat oss? Jag menar, vi är ju faktiskt kändisar så vad är felet? Så svårt kan det ju inte vara. Jag väcktes upp ur mitt drömmande av att Louis kom och satte sig brevid mig på stranden.
-Varför sitter du här alldeles ensam lille Harry? frågade han som om han pratade med en liten bebis.
-Jadu Lou, jag måste rensa tankarna lite.. Hur länge tror du att det tar innan någon kom
mer och hämtar oss?
mer och hämtar oss?
-Jag vet faktiskt inte.. Men vi kan inte fokusera på det nu. Dom kommer nog snart ska du se! Nu måste vi bara försöka klara natten. Kom nu så går vi och käkar lite bananer! sa han och drog mig upp till lägret.
Niall's perspektiv:
Jag hade just fixat klart taket med Liam när Harry och Louis kom gående uppför stranden.
-Tjenar killar, kommer ni och sätter er så ska vi försöka få igång elden? ropade jag.
-Vi är påväg Niall! Erkänn du vill bara få igång den för att du är så hungrig! Visst är det så? ropade Louis tillbaka och flinade.
-Du läste mina tankar, Lou! Tror du man kan grilla bananer? svarade jag och flinade mot honom.
-Säkert Niall, säkert, mumlade han tillbaka.
Vi satte oss ner runt elden, jag hamnade brevid Cesa och Liam, vilket jag absolut inte hade något emot. Mimmi plockade fram tändaren och var mycket noga med att tända på veden utan att slösa på tändaren.
Efter bara några sekunder brann elden med klar låga och värmen spred sig i den redan kyliga kvälssluften.
Jag sträckte mig efter min tröja och tog samtidigt en av filtarna som jag gav till Cesa.
-Tack så mycket Niall! sa hon och log mot mig.
-Ingen orsak, du såg ut att frysa lite, svarde jag och drog på mig min tjocktröja.
Samtidigt märkte jag att Harry iaktog oss och såg inte allt för glad ut. Vad kan han vara så sur för?
Zayn's perspektiv:
Vi hade gått igenom vilka som skulle vara vakna för att vakta elden. Liam hade erbjudit sig att ta första 'vakten' medans Louis sa att han kunde ta vakten framåt morgonen. Nu var det bara ett problem kvar. Hur skulle vi sova?
- Jag vill iallafall sova brevid Cesa, sa Mimmi och log mot Cesa som bara skrattade.
-Passar bra för mig! Bara jag får sova i mitten! krävde Cesa.
-Okej, någon till som vill sova i mitten? frågade Liam.
-Jaaag, ropade Harry och Niall samtidigt.
Cesa började fnittra och kollade lite förläget ner i sanden.
-Okej, Niall du sover brevid Cesa, sedan Harry och sedan Louis längst ut. Zayn kan du sova längst ut brevid Mimmi? frågade Liam och blinkade lite.
-Passar utmärkt för mig, svarade jag och log mot Mimmi som såg överlicklig ut.
Jag måste erkänna att jag faktiskt tyckte att det skulle bli mysigt att sova brevid Mimmi. Hon var så otroligt söt och vi skrattade väldigt mycket tillsammans. Och det verkade ju som om hon tyckte om mig också.
Cesa's perspektiv:
Jag och Mimmi hade bestämt oss för att gå upp i skogen en bit för att 'gå på toa'. Jag väntade bakom ett träd medans hon gjorde sina behov.
-Är du nöjd över sovplaceringen eller? frågade jag och flinade.
-Ha ha ha, ja det är jag verkligen! Tänk dig att få sova i Zayn's beskyddande famn heeela natten lång! svarade hon och skrattade glatt.
-Ojoj, ja jag kan ju inte klaga jag heller svarade jag och fnittarde till.
-Nej verkligen inte! En irländsk blondin som verkar avguda marken du går på kan du inte tacka nej till! sa hon sarkastiskt.
-Haha, kul Mimmi, kul! svarade jag sarkastiskt.
-Men det verkar som om någon blev lite svartsjuk? fortsatte hon tyst.
-Menar du Harry eller? frågade jag.
-Ja, var det bara jag eller verkade det som om de hade en liten fight om att få sova brevid dig? sa hon.
-Nej, jag märkte det också. Harry verkar ha varit lite sur ända sen vi kom hit. Jag hoppas jag inte har gjort något jag inte borde, mumlade jag tyst.
-Du har inte gjort något fel Cesa! Absolut inte! Jag antar att han börjat gilla dig lite, mumlade hon tillbaka.
Mimmi verkade vänta på ett svar, men fick inget. Jag blev förvånad över att hon trodde att Harry gillade mig. Jag menar jag ser han bara som en kompis och vi har bara känt varandra en dag typ. Inte kan väll jag gilla Harry heller? Jag gillar ju Niall, eller jag tror jag gillar Niall. Han har varit supergullig och fin ända sen jag träffade honom.. Den perfekta killen för mig verkade det som. Hur kan allt detta vara möjligt? Vi befinner oss mitt ute i ingenstans utan hjälp, utan mina föräldrar, utan ett riktigt hem, utan vatten, utan riktig mat. Varför har jag börjat känna såhär för Niall just nu och just här? Men jag kan ju inte direkt stänga av känslorna. Plötsligt blev jag helt förvirrad. Vad var det som hände egentligen?
När vi kom fram till lägret kröp jag direkt ner under en filt med Niall. Som tur var hade vi alla på oss våra varma OnePiceses som hade fått torka efter simturen från flyget till stranden och som nu var helt torra.Jag låg vänd med ansktet mot Niall's rygg och kände hur Mimmi andades mig i nacken. Plötsligt vände sig Niall om och hans ansikte var bara några centimeter från mitt. Jag kände hans varma andedräkt mot min kind och han flyttade sig närmre. Jag kunde inte ligga still utan flyttade mig också närmre. Han lyfte sin arm och la den runt min midja för att dra mig ännu närmre. Och där låg jag sen, med pannan mot hans bröst och bara njöt. Jag kände mig så glad och trygg här i Niall's famn. I det ögonblicket insåg jag att det var här jag hörde hemma.
Vad romantiskt! Hoppas verkligen att ni gillar den här långa delen! Den har jag fått slitit med ett tag nu, blev faktiskt rätt nöjd. Kom ihåg att kommentera nu, så blir jag jätte glad! Älskar ju era kommentarer! Kram! ♥
Everything about you -Del 4
Previous:
- Det kommer antagligen bli kallt inatt så vi skulle behöva fixa något sorts tak ifall att det börjar regna, sa han.
-Ja, har någon någonting som skulle kunna hjälpa? svarade Louis
Mimmi reste sig efter hennes väskor och öppnade dem. Hon plockade ut två filtar och en kudde. Samt tändare, nagelkit, borste, två bikins, två tjocktröjor, tre linnen, smink, mobilladdare, deoderant, parfym, ett par tights ett par mjukisbyxor, en ficklampa, en klänning, tre tidningar, massa godis och en cola.
-Jag tänkte att jag skulle behöva de här på flyget och ifall att vårt bagage skulle ha kommit fel, sa hon lite generat.
Alla började skratta och Zayn sträckte sig efter kudden som han sedan satt med hela kvällen.
Vi kom överens om att göra upp ett enkelt läger. Liam, Zayn, och Louis skulle hämta palmblad till 'sängen' och taket. Jag, Niall, Mimmi och Harry skulle samla ihop något att äta. Så vi började vår vandring in i skogen.
Mimmis perspektiv:
-Vad tror ni man skulle kunna äta? Jag är dööhungrig! gnällde jag.
-Typ bananer verkar det finns gott om men dom är så högt upp! Någon som kan klättra? frågade Harry.
-Nja, men jag kan väll typ klättra, sa Cesa.
-Jamen JA, ni skulle se henne på gympan! Cesa klättrar som en apa, haha! svarade jag.
-Hahha, show us your skills! sa Harry och stannade vid ett bananträd.
När hon nått toppen började hon slänga ner ett tjugotal gröna bananer.
-Räcker det där för ikväll eller? Dom andra är så högt upp! skrek hon från trädet.
-Jaja, kom ner nu och var försiktig, ropade Niall.
När Cesa började klättra ner så försiktigt hon kunde, började jag automatiskt tänka på de timmar vi spenderat på den här tropiska ön mitt i ingenstans. Var va vi egentligen? Varför hade ingen kommit och hämtat upp oss? Varför fungerade inte våra mobiler? Ingen täckning antagligen. Jag kunde inte låta bli att tänka att det kunde ju ha varit värre. Vi hade ju iallafall 5 snygga och starka killar med oss. Och han där Zayn var verkligen söt...Men jag kände mig ändå rädd, väldigt rädd för den kommande natten.
Cesas perspektiv:
Väl tillbaka vid lägret hade Zayn, Liam och Louis redan börjat laga ett tak mellan två hängträd. Det såg faktiskt riktigt bra ut. Jag satte mig ner i sanden och tog av mig min tjocka tröja samtidigt som jag märkte att Niall studerade mig. Jag vände mig om och log mot han och han kollade förläget ner i marken medans ett leende smög sig fram på hans läppar. Gud så fin han var, tänkte jag..
-Vad tror ni om att vi gör upp en eldstad här i mitten av lägret? frågade Louis plötsligt.
-Ja, bra ide Lou! Det kommer nog bli kallt senare när temperaturen sjunker, sa Liam.
Louis gick stolt iväg och hämtade några ganska sora stenar som han placerade i en ring på marken. Mimmi satte sig ner brevid Zayn som höll på och fixade med palmbladen i sanden, där vi skulle sova.
-Behöver du hjälp? frågade hon.
-Ja gärna, du kan ta tag där och försök fixa det tätt på marken! svarde Zayn med ett leende.
Jag märkte tydligt att det var något på gång mellan dom, även fast dom bara känt varann i några timmar. Var det kanske något på gång med mig och Niall? Han var riktigt söt och otroligt snäll iallafall. Och det verkar ju lite så, med tanke på alla blickar och leenden, fast har inte Harry också kollat lite extra ibland?
Harry's perspektiv:
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, alla verkade ha hittat något att göra förutom Cesa som satt vid eldstaden och verkade tänka på annat. Kanske skulle jag gå fram och prata med henne? Fast nja.. Det skulle kanske bli lite stelt. Hon var riktigt vacker, fast det verkade som om Niall gillade henne. Eller jag kanske bara inbillar mig? Jag gick till strandkanten och satte mig ner och tittade ut över havet. Solnedgången var verkligen vacker här. Men varför har ingen kommit och hämtat oss? Jag menar, vi är ju faktiskt kändisar så vad är felet? Så svårt kan det ju inte vara. Jag väcktes upp ur mitt drömmande av att Louis kom och satte sig brevid mig på stranden.
-Varför sitter du här alldeles ensam lille Harry? frågade han som om han pratade med en liten bebis.
-Jadu Lou, jag måste rensa tankarna lite.. Hur länge tror du att det tar innan någon kommer och hämtar oss?
-Jag vet faktiskt inte.. Men vi kan inte fokusera på det nu. Dom kommer nog snart ska du se! Nu måste vi bara försöka klara natten. Kom nu så går vi och käkar lite bananer! sa han och drog mig upp till lägret.
Tankar om denna del? Kommentera gärna! Det är så roligt att höra vad ni tycker! Jag kommer frånochmed nu försöka uppdatera med en ny del varje dag.. Men ibland kan det bli lite svårt om jag har mycket att göra. Jag ska iallafall försöka. Och om ni kommenterar mycket kommer det definitivt upp en ny del snabbare!
Kram!
Everything about you -Del 3
Previous:
-..Hallå Niall, sover du? viskade Cesa.
-...öhm, jo.. Eller nejnej, jag är vaken, klarvaken! Jag ha inte sovit! Jag är jätte pigg!
-Hahah, ta det lugnt Niall, du är lite yrvaken. Jag tänkte bara fråga om du ville ha något att äta, vi har nästan flygit 7 timmar..
Plötsligt började planet guppa oroligt och säkerhetsbältes-knappen började blinka. Kaptenen ropade i högtalarna att vi skulle knäppa fast oss och vara lugna för vi körde igenom ett oväder. Mimmi, Zayn och Harry som hade sovit vaknad med ett ryck. Och jag kände hur planet började sjunka.
Cesa's prespektiv:
Det blev knäpptyst i hela flyget. Sedan började barnen skrika och föräldrarna försökte hysteriskt lugna ner dem. Jag kollade på Niall och han kollade på mig. Vi sa ingenting men visste att det här inte var bra.
-Cabin Crew, we need you in cockpit immediately, ropade kaptenen i högtalarna.
Jag vände mig snabbt om till Mimmi som såg ut att just ha vaknat ur en mardröm. Herregud, vad är det som händer?tänkte jag. Då hörde jag smällen från vänstra sidan av flygplanet. Motorn.
-Oh shit, var det ända jag fick fram.
Mimmi bara gnydde brevid mig och vi störtade mot marken. Det kändes som ett gapande hål i magen och Niall greppade min hand samtidigt som jag tog tag i Mimmis. Några sekunders väntan och sen kom smällen.
Rök, massa rök var det första jag lade märke till. Någon försökte dra upp mig från sätet, Niall. Han knäppte upp bältet och började dra mig mot utgången.
-Nej, vänta! Mimmi, måste rädda Mimmi! skrek jag medans klumpen i halsen fortsatte växa.
Mimmi vaknade plötsligt till och kravlade sig mot mig samtidigt som hon greppade tag i handväskan och sedan bagaget.
-Låt det va Mimmi vi måste ut!! skrek jag.
Jag fick inget svar men såg att hon kom krypandes efter mig. Jag fick syn på Harry och Zayn som redan var vid utgången. Liam eller Louis såg jag inte till.
-Vi har nödlandat i vattnet, skrek Niall. Vi måste hoppa!
Harry puffade mig framför honom och sedan var jag i vattnet. Jag hörde två plask efter mig, men kunde inte kolla vem det var. Jag fortsatte simma efter Niall och hoppades innerligt att det fanns land i närheten.
Efter vad som kändes en evighet nådde vi äntligen fram till land. Jag kravlade mig upp på sandstranden och la mig brevid Niall och Liam.
-Klarade alla sig? Var är Mimmi, Zayn Harry och Louis? grät jag fram.
-Zayn, Mimmi, Harry och Louis är där borta! sa Liam och pekade.
Vi kröp bort till dom och jag slängde mig om halsen på Mimmi.
-Herregud, du lever! Jag trodde du hade drunknat! pep jag fram.
-Nej, jag lever nog..hulkade hon fram.
-Har ni sett om någon annan har överlevt? frågade Liam.
-Nej ingen.. Det var helt tyst från bakre delen av planet efter krashen.
Då hördes en smäll, en väldigt stor smäll. Så vi vände oss om och såg planet i vattnet explodera i tusen bitar.
Vi hade nu vart här i kanske två timmar. Allt hade lugnat sig lite. Vi satt alla på stranden och Liam försökte gå igenom vad vi måste göra för att klara natten.
- Det kommer antagligen bli kallt inatt så vi skulle behöva fixa något sorts tak ifall att det börjar regna, sa han.
-Ja, har någon någonting som skulle kunna hjälpa? svarade Louis
Mimmi reste sig efter hennes väskor och öppnade dem. Hon plockade ut två filtar och en kudde. Samt tändare, nagelkit, borste, två bikins, två tjocktröjor, tre linnen, smink, mobilladdare, deoderant, parfym, ett par tights ett par mjukisbyxor, en ficklampa, en klänning, tre tidningar, massa godis och en cola.
-Jag tänkte att jag skulle behöva de här på flyget och ifall att vårt bagage skulle ha kommit fel, sa hon lite generat.
Alla började skratta och Zayn sträckte sig efter kudden som han sedan satt med hela kvällen.
Vi kom överens om att göra upp ett enkelt läger. Liam, Zayn, och Louis skulle hämta palmblad till 'sängen' och taket. Jag, Niall, Mimmi och Harry skulle samla ihop något att äta. Så vi började vår vandring in i skogen.
Ojoj, en flygkrasch! Spännande! Så vad tycker ni om novellen hittills? Var duktiga på att kommentera så kommer det upp en ny del snart! Kram!
Everything about you -Del 22
