Everything about you -Del 22
Previous:
När vi klev ur hissen och började gå mot restaurangen insåg jag att ryktet hade spridit sig. Utanför hotellets grindar stod hundratals människor med kameror och ropade för att få vår uppmärksamhet. Bilderna smattrade av hela tiden och Niall kom gående ut från restaurangen för tat fösa oss bort från kamerornas räckhåll.
-Haha, vad ni såg förskräckta ut då! sa Niall och tog en stor tugga av sitt kycklingben som han höll i handen.
-Ehum, ja det var et tag sen jag såg någon paparzzi, sa jag och flinad åt Niall.
-Du skulle ju inte börja äta utan oss! sa Harry högt och slog lekfullt till Niall på axeln.
-Sorry guys men jag kunde inte hålla mig! Jag menar känner ni doften, mums!! sa Niall och viftade med kycklingbenet. Harry gapskrattade och jag flinade stort.
-Kommer ni killar? Alla väntar på er! sa Harry's mamma och vinkade in oss i restaurangen.
-Jadå, vi kommer ropade Niall tillbaka med munnen full av kyckling.
Cesa's perspektiv:
Middagen var väldigt fin och jag var oerhört glad över att få träffa mina föräldrar igen. Tårarna hade runnit hela kvällen men nu kände jag att jag äntligen kunde slappna av. Det återstod bara en sak för att göra mig lycklig just nu..Mimmi. Vi hade övertalat våra föräldrar att få åka till sjukhuset och hälsa på Mimmi som tydligen hade vaknat..
-Okej, var tysta nu, hon kanske vilar! sa Liam och kollade först på Zayn och sedan på mig, antagligen för att vi var så uppspelta och ville bara få träffa henne så snabbt som möjligt. Jag suckade och blinkade till Liam samtidigt som jag tog Nialls hand och drog med han snabbare mot dörr nummer 8, där Mimmi skulle vara. Väl framme vid dörren ställde jag mig på tå och kikade in genom det runda fönstret in till rum nummer åtta. Zayn pushade på bakifrån och var minst lika ivrig som jag var över att få träffa Mimmi igen. Jag tog ett djupt andetag och tröck ner handtaget till dörren. Och där låg hon, blek och ruffsigt hår men med ett stort leende på sina läppar.
-Mimmi! fick jag fram och rusade mot henne.
-Åh, hej Cesa, Zayn och oj är ni alla med? sa Mimmi förvånat när de andra killarna också kom in genom dörren.
-Hej Mimmi, hur mår du? frågade Louis och ställde sig vid sidan av sängen.
-Ehum, jao, bättre nu. Jag kommer inte riktigt ihåg så mycket..mumlade hon i mitt hår när jag kramade henne hårt.
-Försiktigt Cesa! sa Zayn retfullt och han log stort mot Mimmi.
-Hihi, jag är så glad att du mår bra! sa jag och släppte försiktigt Mimmi ur min kram för att göra plats åt Zayn som blev allt mer otålig.
-Hey älskling, viskade Zayn och böjde sig långsamt fram och satte försiktigt handen om Mimmis nacke samtidigt som han kysste henne mjukt.
-Uuuuh! It's getting hot in here! utropade Louis och drog i tröjan som för att svalka sig. Jag började gapskratta och Niall skrattade så att sköterskorna vände sig om och kollade frågande på oss.
-Hey Zayn, jag har saknat dig sötnos! sa Mimmi och blev röd om kinderna av all uppmärksamhet. Jag såg hur glad Mimmi var över att få se Zayn och Zayns ögon lös av glädje. Han kunde inte slita blicken från Mimmi som blygt kollade tillbaka på Zayn.
Niall's perspektiv:
Nu stod vi alla här, runt Mimmis sjukhussäng och pratade ivrigt om allt som hänt under resan. Hur rädda vi hade varit precis efter flygkraschen, hur vi byggde upp lägret, tände vår första eld, hur Mimmi plötsligt föll ihop och hur vi sedan blev räddade. Jag tänkte tillbaka på allt som hade hänt och insåg att det var värt kraschen, det var värt all oro, det var värt allt. För genom den här rresan hade vi alla kommit närmre varandra, vi hade bundit band som vi annars aldrig skulle gjort. Jag kollade upp på Cesa och tröck till hennes hand för att få hennes uppmärksamhet. Hon vred huvudet mot mig och mötte min blick och förstod genast vad jag ville. Vi smög försiktigt ut från rummet och ställde oss vid dörröppningen i den ödsliga korridoren. Jag tog båda Cesas händer i mina och log.
-Du är bäst älskling, sa jag och kände hur det pirrade till i magen.
-Du är Niall, jag älskar dig! Och jag är så otroligt glad för att vi är hemma, för att Mimmi och Zayn hittade varandra, för att jag fick er killar som mina allra bästa vänner och såklart för att det blev du och jag Niall. Du betyder allt, sa hon jag kände hur äkta hon var. Hon sa det som om hon verkligen menade det. Det var verkligen vi två, föralltid.
-Jag älskar dig mest sötnos! sa jag och kollade först henne i ögonen och sedan in till rummet där de andra var. Liam stod och pratade med Harry om något som verkade vara vääldigt roligt, Louis stod vänd mot fönstret och pratade med Eleanor med ett stort leende på sina läppar, Zayn hade satt sig vid sängkanten brevid Mimmi och de pratade tyst med varandra samtidigt som de smekte varandras händer. Plötsligt vände sig Harry mot oss och log stort samtidigt som han formade ett hjärta av sina händer och visade de till oss. Jag log stort och vände mig tillbaka till Cesa som också sett Harrys hjärta. Hon verkade överlycklig och log stort. Hon böjde sig långsamt mot mig ochjag mot henne. När hennes läppar trycktes mot mina rös jag, av lycka såklart. Jag älskade den här tjejen så mycket. Det skulle alltid vara hon och jag, alltid.
Sluuuuut! :) Sådärja, då var den här novellen slut då! Men oroa er inte, jag kommer börja på den nya så snabbt som möjligt, så kommentera på bra nu! Jag vill veta allt vad ni tycker; var slutet bra? vad kunde jag gjort bättre? vad var bäst? Skriv allt som ploppar upp i era huvuden, hihi! :) Kramar!:D
