Everything about you -Del 18
Previous:
-Hon rör ju inte på sig! sa jag med gråten i halsen.
-Men hon andas, sa Liam och blötte en bit av filten som han sedan lade mot hennes panna.
-Det enda vi kan göra nu är att låta henne vila. Vi vet inte vad det var för bär hon hade ätit. Det enda vi kan göra är att hoppas att det inte var några dödliga, sa Louis tyst. När han nämnde ordet dödliga gick en rysning genom hela mig. Inte kunde väll Mimmi dö? Nej det kunde inte hända, tänkte jag. Men innerst inne visste jag nog att det kunde faktiskt hända. Det fanns ingen doktor, inget sjukhus, ingen medicin. Vi hade ingenting som egentligen kunde rädda henne. Vi var fortfarande på den här ön och skulle antagligen aldrig komma härifrån, tänkte jag och sjönk trött ner brevid den medvetslöse Mimmi.
Harry's perspektiv:
När vi packat ihop alla våra grejer började vi gå uppför berget. Det var faktiskt en riktigt fin, tropisk ö som vi hade nödlandat vid. Vattenfallet som forsade ner för berget påminnde mig och flygkraschen. Hur många hade egentligen dött vid den kraschen? Flyget exploderade ju när vi nått land. En rysning for genom mig när jag tänkte på alla människor som nu var döda. Den där lilla söta flickan som högst kunde vart 5 år, som satt bakom mig på planet... Hon var borta, alla var borta..
-Vad tänker du på? frågade Cesa och avbröt mina tankar.
-Flygkraschen.. Och på alla som dog vid den, sa jag tyst och kollade ner i marken.
-Jag tänkte också på den inatt faktiskt.. Det är ju lite svårt att glömma den, sa Cesa tyst.
-Men vi kan ju inte fokusera på det, det var ju inte vårt fel. Och vi lever ju, sa jag i ett försök att låta positiv.
-Du har rätt, kom nu! Vi måste hinna uppför berget och sedan skulle vi ju hem till lägret också! Men jag hinner före dig så skynda nu Harry! sa Cesa och sprang skrattande förbi mig.
-Haha, du kan springa hur mycket du vill, jag kommer ändå fram före dig! ropade jag och började springa.
Niall's perspektiv:
Mimmi låg fortfarande helt utslagen på marken. Hon hade iallafall vaknat ett tag och Zayn hade tvingat i henne lite frukt och vatten. Han kunde verkligen ta hand om andra, tänkte jag och mumlade lite för mig själv. Det berodde säkert på hans syskon, jag hade ju bara en äldre bror. Så jag har ju aldrig lärt mig ta hand om någon på det sättet..
-Får du någon fisk eller? ropade Louis och avbröt mig i mitt dagdrömmande.
-Ehum, nej.. Men snart! Vänta bara! ropade jag och skrattade åt Louis som försökte göra någon oseriös vodo dans för att Mimmi skulle bli frisk.
-Check out my sexy moves, ropade Lou och vickade rumpan hit och dit.
-Haha, Lou! kved jag fram mellan skratten.
-Niall, fokusera på fisken nu! Låt Louis få köra sin vodo dans! ropade Liam som höll på med middagen.
Jag hörde hur magen kurrade till och bestämde mig för att fixa ihop några fiskar. Jag var verkligen utsvulten.. Och jag saknade Nandos, mmh Nados..
-Niall, hur svårt ska det vara? Fokus på fisken! ropade Zayn och skrattade.
-Jaja, ropade jag och kastade ner mitt spjut precis på någon slags platt-fisk.
-Got ya! ropade jag stolt och fortsatte med fisket.
Cesa's perspektiv:
-Yeees! Jag sa ju det, du kan springa hur mycket du vill,-jag vinner ändå! sa Harry och log stort.
-Buhu, jag lät dig vinna ju.. ljög jag och skrattade.
-Sure Cesa! Men du kolla utsikten, sa Harry och pekade ut över havet.
-Wow, sa jag mållöst.
-Mhm, vackert.. sa Harry minst lika mållöst. Vi stod högst uppe på berget omgiven av palmer och massa frukter. Man såg ut över hela havet som var alldeles klart och ljusblått. Plötsligt vände sig Harry om och tog mina händer i sina. Jag kollade försiktigt upp och mötte hans underbara ögon.
-Men detta slår aldrig dig Cesa. Du är vackrast, sa han och kollade mig djupt in i ögonen.
-Harry.. sa jag eftersom jag inte visste vad jag skulle säga.
-Det är sant.. Enda sedan jag haft den där drömmen har jag insett att jag aldrig nånsin vill lämna dig.. Jag vet att det är svårt för dig när du har Niall. Och Niall är också min vän. Men jag vill ha dig, Cesa. Jag kan tillochmed säga upp min vänskap med Niall för dig. Du betyder så mycket för mig, du måste förstå det, sa Harry och hans blick brände i mig.
-..men det sista jag vill är att komma imellan dig och Niall. Ni är som bröder för varandra, jag skulle aldrig kunna förstöra något sådant, aldrig någonsin, sa jag bestämt.
-Du förstör ingenting. Du är bara falsk mot Niall om du är med honom fast du inte gillar honom på det sättet, sa Harry snabbt och flyttade sig närmre.
-Men Harry nej..nej, började jag. Men det var försent, Harrys läppar var en engång tryckta mot mina.
Sådärja! Del 18! Vad tyckte ni, kommentera massor! Ni har blivit mycket duktigare på det men jag vill ha mer! hihi (: Kram!
