Everything about you -Del 15
Previous:
-Iiihh, vad gör du? skrek Cesa glatt när jag lyfte upp henne över min axel och började springa ner i sjön. Haha, nu ska Cesa simma! ropade jag glatt och kastade ner henne försiktigt i vattnet samtidigt som hon klamrade sig fast vi min axel.
-Harry, aaah! Släpp ner mig nu, krävde hon. Jaja, sa jag och släppte ner henne precis framför mig. Jag kollade ner på henne och log sort.
Det där var inte roligt! sa hon och slog till mig på bröstet. Haha, du är söt när du är arg Cesa! konstaterade jag och log ännu större. Haha, jätte kul. Kom nu så simmar vi, sa hon avvärjande och dök ner i vattnet.
Harry's perspektiv:
Efter att ha simmat ett tag gick vi upp och bytte om samt fixade till det sista i lägret.
-Jag kan inte fatta att vi faktiskt ska sova här ute inatt, utan de andra menar jag, sa Cesa tyst.
-Var inte orolig! Du har ju mig! sa jag och sträckte ut armarna i en väldigt manlig pose.
-Hahha, you're silly! sa hon och skrattade.
När det började skymma drog Cesa på sig sin OnePiece med håret i en hög tofs. Och jag satte på mig min huvtröja och kröp ner under filten.
-Kom och sätt dig, Cesa! Det är varmt här under filten! sa jag och lyfte upp filten.
Hon tvekade någon sekund men satte sig sedan långsamt ned och jag drog försiktigt filten över henne.
-Din tofs är gullig när den guppar omkring, sa jag och drog lite i den.
-Haha, guppar omkring? sa hon frågande och fixade till den igen.
-Ja precis, sådär sött lixom! Men du, varför kom du med hit ut med mig, egentligen? frågade jag ocg bytte snabbt samtalsämne.
-Ehum, vadå? Jag blev trött på att bara sitta där i lägret och ville komma ut lite.. sa hon och tittade snabbt ner.
-Jaha, okej. Så det spelar egentligen ingen roll vem som skulle komma med eller? frågade jag ledset.
Hon tittade upp och mötte min blick och fick ett bekymrat ansiktsuttryck.
-Harry, var inte ledsen. Jag kan inte känna såhär, det känns bara fel allt jag gör. Jag är ju tillsammans med Niall och jag älskar verkligen honom grymt mycket. Men det är något med dig som jag dras till.. Du är väldigt fin Harry, men det jag känner är fel. Det måste vara så iallafall och om jag ska svara på din fråga så blev jag otroligt glad över att du kom med just den iden. För då får jag spendera tid med dig, sa hon tyst och en tår föll ner för hennes kind.
Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag flyttade mig närmre och drog henne till mig.
-Var inte ledsen, Cesa. Jag älskar att se dig glad, cause baby you light up my world like nobody else, började jag nynna för att få henne glad igen.
-Hahaha, Harry! utropade hon och log stort.
-Det är det där leendet jag vill se! sa jag och kramade om henne hårdare. Och Cesa, jag förstår att du är ledsen över detta och jag är ledsen över att jag kysste dig förut och allt annat hemskt jag har gjort..fortsatte jag tyst.
-Var inte ledsen. Och du, kyssen var inte hemsk om du trodde det.. Men det fick bara inte hända, sa hon och lutade huvudet mot mitt bröst.
-Så vi är iallafall vänner? frågade jag osäkert.
-Vi är väldigt bra vänner, Harry, sa hon och jag kände hur hon började andas tyngre och sedan somnade..
Liam's perspektiv:
-Gonatt då hörrni! Ska bara hämta lite mera ved till brasan, den har typ slocknat helt, kommer just! ropade jag och gick upp till vårt lilla ved-förråd på stranden. Jag började plocka åt mig några pinnar när jag plötsligt hörde ljudet. Ljudet av ett flygplan. Det tog bara nån sekund innan jag hann reagera. Snabbt sprang jag tillbaka till lägret och ropade samtidigt så högt jag kunde på de andra.
-Hörrni! Jag tror jag hörde ett flygplan! Kolla där! skrek jag uppspelt och pekade mot himlen.
Zayn, Louis och Niall kom springande och Niall bara i kalsonger.
-Var är den? skrek Louis till mig och jag fortsatte peka.
-Det är ju ett flyg, herregud, vi kanske blir räddade! Vi kanske kommer hem och får äta riktig mat igen! Jag måste hämta Cesa och Harry, ropade Niall uppspelt.
-Niall, vänta, kolla det åker bara förbi ju, sa Zayn dystert.
Jag kollade upp och såg de blinkande lamporna från flyget försvinna allt längre bort.
-Det är borta, konstaterade jag tyst och satte mig tungt ner.
-Är det borta? Nejnej, det kan inte vara borta nu? Vad är det här? Ska vi aldrig komma härfrån? sa Niall som också sjönk ihop.
Mimmi som hade sovit sig genom hela händelsen vaknade och reste sig för att se vad vi höll på med. Zayn förklarade tyst vad som hänt och Mimmi's ansiktsuttryck ändrades från glad till ovanligt ledsen. Och det var precis så jag kände mig, ovanligt ledsen.
-Tänk om vi aldrig kommer härifrån? sa Mimmi med gråten i halsen.
Ingen vågade riktigt svara men alla tänkte samma sak: Tänk om Mimmi har rätt? Vi kommer aldrig härifrån? Jag orkade inte tänka mer så istället gick jag upp till lägret och drog filten över huvudet. Jag ville bara stänga ute allt, precis allt för en liten stund.
Sådär ja! Äntligen en ny del! Ni får förlåta mig för min urusla uppdtatering men jag har verkligen inte hunnit blogga, tyvärr :( Sedan blev förra inlägget vädigt konstigt? Problem med radbytet tror jag, går inte och fixa iallafall. Men kommentera flitigt nu så ska jag försöka lägga upp en ny del så snabbt som möjligt! Kram!♥
