onedirectionsnovel.blogg.se

 

---

 

 

 

14 missade samtal. 23 olästa meddelanden. Jag trycker upp ett mess från Kaylie, liknade alla andra mess. Du och Cody, seriöst? Vad hände??:( Ring mig.. Hur kunde det här hända? Hur kunde hela världen få reda om kyssen? Bilderna på mig och Cody visas World Wide på twitter. Harry svarar inte på mina samtal. Jag stönar och känner hur ögonen svider av mina tårar. Mamma jobbar och pappa är på jobbresa till Usa. Jag är ensam hemma som vanligt. 

Dörrklockan ringer, men jag orkar inte resa mig. Jag tänker aldrig mer lämna den här sängen. 

 

-Jag vet att är hemma, Ali. Tyvärr kan du inte dissa mig, eftersom jag har nyckeln hit, ropar jag och skramlar med nycklarna. Allison kommer gående nerför trappan. Hon är klädd i pyamas och håret är uppsatt i en slarvig boll mitt på huvudet. Hon har gråtit. Jag springer fram och kramar om henne en lång stund. Hon snyftar och jag känner hur min nya julklänning blir blöt av alla tårar. Allison visar sig aldrig ledsen, aldrig. 

-Vad hände? viskar jag och släpper taget om henne. Hon snörvlar och börjar gå uppför trappan. Jag följer efter och vi sätter oss i hennes obäddade säng och så börjar hon berätta. Hon berättar hur Cody hade hälsat på, de hade skrattat och han hade kittlat henne. Hon tyckte om honom, han var rolig och började kännas som en riktig vän för henne. Ali snyftar till men fortsätter. De gick ut på en promenad men stannade vid sjön. Cody hade tagit hennes händer böjt sig fram och kysst henne. 

-Jag försökte stoppa honom och avslutade kyssen direkt, men någon hann ta bilderna, snyftar hon. 

-Gumman då.. Ha du pratat med Cody eller Harry? frågar jag. 

-Jag skällde ut Cody direkt och sprang sedan hem direkt. Det var då jag såg bilderna på twitter och då ringde jag Harry direkt, med gråten i halsen och allt. Men han svarde inte. Åh Kaylie vad ska jag göra? frågar hon desperat. 

-Jag ska prata med Niall, men nu måste jag hem. Vi får gäster ikväll, säger jag och kramar om henne. 

-Allt blir nog bra, viskar jag och skyndar sedan hem.

 

 

 

Hej gumman! Hur har du det? Jag är upptagen på jobbet ikväll och hinner inte komma hem förrän inatt. Jag bad  kocken laga ett stort julbord till dig.. Ring inte upp, har klienter på kontoret. Kram mamma. Ensam på julafton, kunde det bli sämre? Jag skyndar ner till köket och får se det uppdukade julbordet. Som om det här skulle fixa allting? Jag slår mig ner och börjar ta åt mig mat samtidigt som jag funderar igenom alla mina problem. Cody kysste mig, rakt på munnen och inte nog med det lyckades någon fota det. Harry dissar mig. Jag känner hur mina ögon bränner men det kommer inte några tårar. Det finns antagligen inte några kvar. Hela världen måste hata mig pga bilderna. Jag kan bara föreställa mig allt hat på twitter. Dessumtom är jag ensam. Ensam på självaste julafton. Jag smuttar på julmusten och svarar på några mess när skärmen plötsligt lyses upp. Min ringsingnal som låter alldeles för glad och positiv spelas upp. Jag tvekar men trycker sedan på svara. Ingen säger något. Det ända som hörs är han andehämtning medans jag håller andan.

-Harry? viskar jag och känner hur mitt hjärta hoppar över ett slag. Han stönar tyst till svar och något säger mig att han har gråtit mycket. Jag samlar mod och börjar desperat förklara. Han är tyst så länge att jag misstänker att han lagt på för länge sedan.

-Jag är så ledsen, Harry. Det var aldrig meningen att det här skulle hända. Jag har alltid bara sett Cody som min vän, inget mer. Du är den ända som betyder något för mig. Snälla säg något, ber jag och snyftar. Tydligen var inte mina tårar slut på långa vägar för nu rinner det floder från mina kinder.

-Ja, nu förstår jag vad som hände iallafall, mumlar han. Han säger inget mer och det blir jag som får fortsätta samtalet.

-Du ska veta att jag älskar dig och bara dig, säger jag med eftertryck på dig. Han mjuknar men varken säger att han älskar mig eller förlåter mig.

-Jag kan inte tänka klart just nu, säger han bara men det räcker för mig. Jag nickar och avslutar samtalet. Det är som om all luft skulle gå ur mig. Jag stönar och lutar huvudet mot mina skakande händer. Nu vet han sanningen. Nu är beslutet om vårt förhållande upp till honom. Mobilen vibrerar på bordet och jag höjer huvudet för att svara men hejdar mig när jag ser Codys namn på skärmen. Jag stirrar på mobilen som om den vore början till all världens problem. Ringsignalen ljuder en bra stund men tystnar sedan. Istället plingar ett nytt mess till. Jag sträcker mig efter den och börjar läsa. Du svarar inte när jag ringer, Ali. Men om du ser det här ska du bara veta att det som hände igår..Jag kunde inte hejda det. Sedan första dagen vi träffades har du alltid varit i mina tankar. Sedan första dagen jag såg dig i skolan.. Jag måsta bara göra det jag gjorde, och jag vet att du har känslor för mig också. Jag ser det på dig. Hör av dig, puss Cody. Ilskan kokar inom mig. Jag börjar knappa in ett nytt meddelande i världens fart. Du är hemsk Cody. Du vet att jag älskar Harry. Och du var aldrig, aldrig mer än en vän för mig. Det här messet bevisar att du bara gillar mig pga av mitt utseende. Vet du hur det känns? Nej, du ska hålla dig borta från mig. Vi kommer aldrig bli vänner igen, så du kan se detta som en fet dumpning av vår vänskap. 

Det blev ett kapitel ändå! Hoppas ni tycker om det!:) 

Jag ska frösöka hålla igång bloggen för er fina läsare! Men då får ni bli liiite bättre på att kommentera, hihi;)

Kram!:)