Next to you -Del 2
Previous:
-Ähh, jag vet inte.. Jag kan inte fatta att vi får träffa han, oh jag dör, sa Kaylie och föll bakåt i sängen, dramatiskt.
-Haha, du överdriver. Ni var ju kompisar, inget speciellt med det, sa jag och tog mobilen.
-Nej precis Kaylie! sa Brianna menande och blinkade medans jag började knappa in ett mess.
-Nejmen vad ska jag skriva då? sa Kaylie och stirrade upp i taket.
-Du behöver inte skriva nått, det är redan fixat! sa jag och skrattade.
-VAA? skrek hon och satte sig hastigt upp medans jag räckte över mobilen. Hon läste igenom messet jag skickat och log stort.
-Perfekt Ali, du vet hur killarna ska tas! sa Brianna och Kaylie log instämmande. Jag tog mobilen igen och läste igenom messet: Hey! Hörde att du skulle komma och hälsa på oss igen, längtar.:) xx.
Plötsligt lyste skärmen upp och mobilen plingade till. Nytt meddelande, Harry, lyste från skärmen.
Kaylie's perspektiv:
En rysning gick genom kroppen när jag såg skärmen lysas upp av Harrys namn. Allison räckte spänt över mobilen och jag drog snabbt fingret över skärmen för att låsa upp. Hey Kaylie! Yup, jag kommer på imorgon, måndag. Ska bli kul att träffa klassen och dig igen :)xx.
-Omg, han tycker att det ska bli kul att träffa dig igen, utropade Brianna och gapade mot mig.
-Hahah, oh vad roligt Kaylie! Du får presentera din framtida make för mig sen. Så ska vi se om jag godkänner honom, sa Ali och blinkade mot mig.
-Aliii! ropade jag och smällde till henne med en kudde. Egentligen var jag väldigt glad över att få träffa Harry igen, vi hade trots allt varit kompisar i flera år. Men nu var vi äldre, 18 för att vara exakt. Kanske han har förändrats? Han kanske inte alls vill vara vänner längre. Nu är han världskänd, han kan få vem han vill. Han kanske har blivit dryg? Oron bara fortsatte gro inom mig men jag samtidigt var jag överlycklig över att äntligen få träffa honom igen. Hoppas bara att han är samma gammla Harry, snäll, rolig, givmild, med världens finaste leende och glimmande ögon. Harry som jag känt och älskat.
Allison's perspektiv:
Efter att ha kramat om Kaylie skyndade jag och Brianna till henne. Jag var såklart sen till middagen, och vi hade gäster. Vi gick längs trottoaren som var helt klädd i snö. Ovädret hade lugnat sig och det föll stora snöflingor från himlen i långsam takt.
-Jag älskar vintern, sa Brianna och log mot mig.
-Jag också, speciellt när det är såhär fint, sa jag och vi svängde upp på uppfarten. Jag skulle just krama om Brianna när någon kille från gatan ropade 'hey sexy girl, you got a nice ass'. Brianna blängde på på honom och de andra killarna i gänget gapskrattade. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken när jag snabbt kramade om Brianna.
-Skit i dom. Du vet hur dom är, viskade Brianna och klappade mig på axeln.
-Jag log tacksamt mot henne och stängde snabbt dörren till min svarta Range Rover. Jag skulle inte börja lipa, verkligen inte när någon såg. Det var inte min grej. Smidigt backade jag ut från uppfarten och killarna såg storögt på bilen och såklart på mig. Folk brukar automatiskt tro att jag är korkad och att jag absolut inte kan jöra bil eftersom jag är så blond och har enligt vissa barbiegirl-utseende. Snabbt bytte jag växel och tröck ner gaspedalen och bilen sköt iväg.
Väl ute på motorvägen började tårarna rinna. Det var alltid sådär, alltid någon som måste kommentera mitt utseende. Och jag tog verkligen inte deras kommentarer positivt, snarare tvärtom. Jag kan inte rå för mitt utseende. Visst är jag nöjd över hur jag ser ut men det låter så slampigt när killarna ropar saker efter en på stan.
Det får mig att känna mig smutsig på något sätt. Och jag var verkligen ingen barbie, inte alls.
Brianna's perspektiv:
Efter att Allison åkt skyndade jag mig in för att slippa de där killarna. Jag orkade inte se deras självbelåtna miner efter att ha kommenterat Ali sådär. Jag hatade verkligen när folk kommenterade hennes utseende. Hon såg bra ut, okej fine. Men man behöver inte slänga iväg dryga kommentarer för det. Allison verkade inte bry sig, hon bara låtsades som ingenting och fortsatte le. Jag har aldrig sett henne gråta, aldrig. Men jag visste hur ont det gjorde att få sådana kommentarer.
- Hur gick det Brianna? ropade mamma från köket medans jag klampade extra hårt i trappan.
-Jo bra, vi var hos Kaylie och hälsade på henne. Hon har fått bort gipset nu, mumlade jag och slet upp dörren till mitt rum, som jag nu såg att behövde städas.
-Oj så kul! Pappa jag och Lily tänker sätta på en film, vill du se? frågade mamma och kom bärandes på två skålar med chips och popcorn.
-Näej, jag tänkte städa rummet och sen sova, jag börjar tidigt imorgon, sa jag och stängde snabbt dörren.
-Okej, jag och pappa åker iväg tidigt imorgon så du får hjälpa Liliy att bli klar, tillade mamma.
-Mmh, mumlade jag och satte mig ner på sängen och plockade upp mobilen. Kaylie hade lagt upp en bild på gipset som nu var borta, annars hade inget speciellt hänt. Jag skrev snabbt en ny tweet: Had a great night with my friends, now time for some cleaning. #boooring.
Allison's perspektiv:
Jag tröck försiktigt ner handtaget till vår stora ytterdörr och sparkade tyst av mig skorna. Mamma, pappa och våra gäster satt vid bardisken med varsitt vinglas i handen. De tystnade när jag kom in i rummet.
-Hey Ali! Kom och hälsa här nu, detta är våra nya grannar Mary och James och deras son Cody. Cody är bara några dagar äldre än dig, sa mamma och log stort. Jag gick fram till dem och hälsade snabbt.
-Det finns mat i kylen. Du kan väll ta med dig Cody och äta lite, föreslog mamma och jag kände hur jag blev röd om kinderna.
-Jo visst, sa jag och började gå mot köket. Såklart skulle mamma försöka para ihop mig med någon rik kille. Sånt här gillade jag inte. Men han såg faktiskt riktigt bra ut, erkände jag för mig själv och öppnade kylskåpet där maten stod på ett fat. Jag såg hur Cody satte sig ner vid bordet medans jag värmde upp maten i mikron.
-Så du är Allison, sa Cody dröjande.
-Japp, det är jag det, svarade jag och sträckte mig efter två glas från översta skåpet.
-Jag har hört talas om dig, sa han och log mot mig.
-Jaha? Vadådå? svarade jag dröjande. Antagligen någon kille som sagt att jag var het eller något liknande, tänkte jag för mig själv och hällde upp saft till honom i ett glas.
-Killarna i laget har pratat om dig någongång, sa han och studerade mitt ansiktsuttryck.
-Okej, svarade jag ointresserat och slog mig ner vid bordet mittemot honom.
-Jo., sa han förvånat över mitt enkla svar. Jag tänkte definitivt inte fråga vad de sagt om mig, aldrig. Då verkar jag bara alldeles för nyfiken. Istället började jag äta.
-Går vi i samma skola? frågade jag istället och drack lite av saften.
-Ehm, ja. Jag spelar i skolans fotbollslag. Har du aldrig sett mig? frågade han förvånat.
-Heh, nej faktiskt inte, småljög jag fastän jag sett han flera gånger i korridoren och på planen.
-Jaha, jag har iallafall sett dig fler gånger, erkände Cody och log mot mig. Förvånat kollade jag upp och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Cody verkade faktiskt vettig, lite mystisk i början men han var iallafall ärlig.
-Har du lust och se mitt rum? frågade jag och satte tallriken på diskbänken.
-Ja okej, svarade han och reste sig upp. Då först såg jag hur lång han var. Han var väldigt tränad och håret låg perfekt. Och dumt nog så märkte han att jag studerade honom, och han log snett. Snabbt vände jag bort blicken och började gå mot trappan, generad som jag var. Det blev inte heller bättre av att han gick precis bakom mig i trappan. Då var jag otroligt glad över mitt val av jeans istället för kjol idag.
Oj, vilket långt kapitel det blev! Texten flöt på ganska så bra idag, kul! :) Jag kanske tillochmed skriver ett till kapitel om jag hinner, men då måste ni kommentera duktigt nu!
