Everything about you -Del 19
Previous:
-Men detta slår aldrig dig Cesa. Du är vackrast, sa han och kollade mig djupt in i ögonen.
-Harry.. sa jag eftersom jag inte visste vad jag skulle säga.
-Det är sant.. Enda sedan jag haft den där drömmen har jag insett att jag aldrig nånsin vill lämna dig.. Jag vet att det är svårt för dig när du har Niall. Och Niall är också min vän. Men jag vill ha dig, Cesa. Jag kan tillochmed säga upp min vänskap med Niall för dig. Du betyder så mycket för mig, du måste förstå det, sa Harry och hans blick brände i mig.
-..men det sista jag vill är att komma imellan dig och Niall. Ni är som bröder för varandra, jag skulle aldrig kunna förstöra något sådant, aldrig någonsin, sa jag bestämt.
-Du förstör ingenting. Du är bara falsk mot Niall om du är med honom fast du inte gillar honom på det sättet, sa Harry snabbt och flyttade sig närmre.
-Men Harry nej..nej, började jag. Men det var försent, Harrys läppar var en engång tryckta mot mina.
Cesa's perspektiv:
-Uhm, Harry, nej, kved jag fram och backade snabbt bakåt. Jag kände att gråten var nära, men jag ville inte visa mig svag inför Harry. Vilket var en skillnad mellan just Niall och Harry. Med Niall vågade jag gråta. Han förstod.
-Förlåt, sa Harry skamset och tittade ner i marken.
-Jag känner inte så för dig Harry. Jag gillar dig, visst okej det kan jag erkänna men det är jag och Niall. Jag hör hemma hos Niall, sa jag osäkert. Men den här gången tänkte jag inte springa iväg. Jag måste verkligen göra klart för Harry att det inte kommer bli något mellan oss..
-Förlåt, sa Harry igen. Jag kan bara inte behärska mig när jag är runt dig. Jag får lixom en känsla av att du vill ha mig också..
Jag kollade förvånat upp på honom och mötte hans blick. Vad menade han? Verkade det faktiskt som om jag ville ha honom? Ja, kanske lite. Jag hade ju lärt känna honom bättre under vår lilla dags vandring här på ön. Han var fortfarande lika snygg, fortfarande lika glad, lika rolig.. Men någonting hade förändrats, dock visste jag inte vad.. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag förblev tyst och vi började bege oss mot lägret.
Zayn's perspektiv:
-Zayn, kom nu! Hjälp till med maten eller något. Du kan inte bara sitta där. Oroa dig inte hon blir nog bra, feberna verkar ju ha gått ner och hon sover hela tiden.. sa Louis glatt.
-Mmh, svarade jag och tröck till Mimmis hand.
-Här, jag kan sitta vid henne nu ett tag så kan du hjälpa Niall och Louis med maten, föreslog Liam och satte sig brevid Mimmi. Jag böjde mig fram och kysste henne lätt på kinden och viskade tyst Snälla bli frisk snart..Älskar dig sötnos. Jag mötte Liams blick när jag reste mig upp och den var fylld av medlidande. Han förstod hur hemskt jag mådde. Känslan av att se den man älskar mest på hela jorden långsamt försvinna var hemsk. Och det fanns inget jag kunde göra.
-Niall, var försiktig med kniven! uppmanade Louis och skrattade. Niall tittade upp förvånat upp men lugnade sig sedan.
-Ojdå, sa han och flinade mot Louis.
-Vad funderar du på som är så distraherande nu då Nialler? sa Louis och sneglade mot Niall samtidigt som han satte fisken över elden för att grillas.
-Ehm, jag tänkte bara på Cesa.. Hon och Harry borde vara hemma snart. Tror du dom har gått vilse eller något? Vi kanske borde gå ut och leta, sa Niall stressat.
-Haha, ta det lugnt bro! Dom kommer nog vilken minut som helst, oroa dig inte! sa Louis och log.
-Zayn det är nog bäst om du tar hand om kniven.. sa Niall och räckte kniven till mig. Jag kollade på honom och skrattade. Han hoppade omkring som en dureacellkanin.
-Ja det är nog bäst så! sa jag och började skära upp frukten medans Niall sprang iväg längs stranden.
Cesa's perspektiv:
Vi hade gått nån timme och jag började nu se havet igen.
-Är vi inte framme snart, jag tror jag känner igen den där palmen, sa jag och pekade på en palm.
-Hahah, du Cesa det finns hur många palmer som helst här, sa Harry och pekade på 'några' exempel.
Vi fortsatte gå och efter bara några minuter kom vi ut på vår strand.
-Yay! Vi hittade hit tillslut! ropade jag och skuttade glatt omkring.
-Vi är såå bäst! skrattade Harry och gjorde highfive. Jag kramade snabbt om honom och vände mig sedan om när jag ficck syn på Niall som kom springandes på stranden.
-Niaaaall! ropade jag och hoppade upp i famnen på honom.
-Ceeesa! Du kom hem, jag trodde att ni gått vilse eller något, sa han och lade händerna under min rumpa för att hålla mig uppe i famnen. Jag lutade huvudet mot hans axel och viskade i hans öra:
-Jag har saknat dig så otroligt mycket! Han släppte ner mig framför honom och lade handen om min nacke.
-Jag har saknat dig massor! sa han och böjde sig sedan fram för att kyssa mig. I det ögonblicket visste jag vad som hade förändrats. Jag var inte alls attraherad till Harry längre. Efter att ha lärt känna honom bättre har jag förstått att han aldrig var mer än en vän för mig. Och just nu är han en av mina bästa vänner. Det är Niall jag älskar och alltid har älskat. Och bara för att bekräfta det viskade Niall plötsligt:
-Jag älskar dig sötnos.
-Jag älskar dig också Niall! Mer än någonting annat, viskade jag tillbaka och log stort.
Del 19! Kommentera massor nu! Det är riktigt roligt att få höra vad ni tycker, både positiv och negativ kritik. Kramar! (:
